Sko mig

Publicerad 2016-08-30 21:43:21 i Allmänt,

 
Jag kan inte låta bli
Jag kan inte gå förbi
När det är så billigt
Mitt ha-begär blir prilligt
De kanske har sett bättre dar
Men det var bara en tjuga per par
De vita är till Ester: min "vän"
Hon har inte full mundering än
Made in England är de andra
Vem kan mig riktigt klandra?
Förra veckan svarta Björn Borg
Hamnade i min shoppingkorg
De passade bra min dotters fot
och hon tog dem gärna emot
Det var på det viset
Att det var halva priset
De kostade sjuttiofem
Klart de måste följa med hem
Fast fotot togs i en hast
Så det blev lite kasst
Sen fick jag gå till en butik
För skor direkt från fabrik
Och där jag lyckades köpa
Pjucks för att kunna löpa
Men tro inte att fru Spara
Slösaktig skulle vara
Nej minus femtio procent
Shoppinggudarna sänt
Men nu: inga fler par!
På minst ... flera dar ...
(Om jag inte ser ett riktigt fynd
Att gå miste om nåt vore synd)
 

Kvällens outfit

Publicerad 2016-08-18 22:49:45 i Allmänt,

Jag förstår er. Hela långa sommaren har ni irrat som gäss som flugit vilse från sin Akka. Ingen ledare att följa, ingen trygg punkt i tillvaron, ingen stilikon att imitera. Jag övergav er innan jag hunnit guida er genom det sista steget av modets fempunktsprogram. Men när mörkret oförmärkt smugit sig runt knuten och kilat sig in mellan hus och träd gör vi väl det som ska göras. Vi kryper upp i soffan med en god bok i den hemsydda pyjamasen.
 
Jag älskar blått och jag älskar fina bokmärken, så kan det bli mer perfekt än så här? Kom alla mina små himlasvävande keruber, med era ulliga vingar och era blomsterkransar!
 
Med sådan närkontakt av alla dessa söta små änglar och rosiga blommor tror jag till och med att min bokmärkspyjamas gör mig lite snällare än vanligt.
 
 

Ord och bild

Publicerad 2016-07-31 22:37:00 i Allmänt,

Ikväll är jag stolt. Jag är stolt över de sexton deltagarna på vårt Ord och bild-läger som med glatt humör och äkta kamratskap har jobbat ihop med drama, dans, bildskapande och språk. Tänk så modigt av de två tjejer som nyligen kommit till Sverige och inte kan mer än enstaka ord på svenska. Jag är mäkta stolt över de fina ledarna som så proffsigt undervisat barnen. Tänk att tre av de själva varit med som deltager på Ord och bild för ett tiotal år sedan. Nu är de yrkesmänniskor. Och faktiskt så är jag stolt över mig själv - mest för att jag lyckats utfodra över tjugo personer utan en enda överkokad panna ... Fast hur kan det vara svårt att laga mat när alla äter med god aptit?
     Utöver det är jag tacksam för alla som frivilligt hjälp till med bakning, städning, disk och annat praktiskt. Till exempel han som hjälpte mig att få fram bilnyckeln som jag tappade in under en trappa på asylboendet under ett ärende dit.
     Kultur är roligt. Kulturläger är superroligt. Kulturläger i Överkalix är bäst.
     Ikväll är jag trött också. Jobbet är inte slut än, för nu ska allt redovisas till finansiärerna och diverse ersättningar ska betalas ut. Men det tar vi en annan dag.
     Och ja, jag antar att vi kör nästa år igen ...Kanske är det till och med då jag gör slag i saken och ordnar ett vuxenläger också. I så fall anmäler jag mig själv!
 
(Hoppas kunna bjuda på lite foton när jag lyckats få in några i min dator.)
    

Mörkrets hjärta 2

Publicerad 2016-07-21 22:52:14 i Allmänt,

Nu är det så här att du innan du fortsätter läsa den här texten så måste du gå till sökrutan och skriva in ordet "klädvårdsrulle", så kommer du att hitta ett inlägg från långt tillbaka som handlar om mina favoritord.
 
Såja, har du läst? Okej, då kan du gå vidare här.
 
Det är ju rackarns förargligt när man avslöjar sig själv med en fördom, men samtidigt upplivande när världen visar sig vara annorlunda än man hade föreställningar om. Eftersom du nyss läst den andra bloggen vet du att jag bland annat tog upp fenomenet klädvårdsrulle.
     Vid ett tillfälle provade jag ett par byxor på den eminenta butiken Engströms i Överkalix. Det var närmare bestämt ett par svarta byxor. När jag hade dem på mig konstaterade jag att de var i ett sådant material att de lätt drog till sig lite ludd och sådant och ägaren konstaterade å sin sida att nej, det var nog inga byxor för mig eftersom hon inte kunde tänka sig att jag är typen som regelbundet och vid behov rollar mina byxor. (Inte så att jag ser ut som någon slashas, men om man har handlat i samma butik i trettio års tid så är man lite hej och du med personalen och de vet liksom vem man är.)
     Självklart äger jag klädvårdsrullar eftersom de ibland är nödvändiga, si så där tre gånger per år.
     Men det var ju det där med fördomarna. Det uppdagades nämligen härom dagen att en person i familjen - bland underkläder, jeans, t-shirts, tandborse, deodorant och annat som behövs när man reser bort - även packar ner en klädvårdsrulle. Ska vi leka gissningslek eller ska jag säga det rakt ut? Nej, det är inte min man. Det är ingen av döttrarna. Det är vår extra-son, alltså en artonåring av manligt kön. En av de som jag med självklarhet påstod vara den grupp av individer som stod längst ifrån fenomenet i fråga. Inte bara äger han en egen klädvårdsrulle, den är dessutom nästan slut. Han har använt fem meter klädvårdsrulle.
     Rätt åt dig, Lina!
     Eller vänta nu ... Kan vi kanske rota lite i kultur och historia och finna någon förklaring? Finns det inte ....? Är det inte ...? Är han inte ...? Ja, men: sapeurerna! Där har vi det. Puh, jag andas ut och världen som nyss var i gungning stillar sig sakta och solen går fortfarande upp i öster.
     I Kongo finns ju de extrema modefixerade sapeurerna - vilka förtjänar ett eget blogginlägg - och med bestämdhet kan jag säga att Papa Wemba nämndes när jag och tonåringen satt på altanen och småpratade för bara några kvällar sedan. (Krävs här ett förtydligande att vår extrason är kongoles?) Om jag inte var så försiktig med att framstå som fördomsfull skulle jag kunna påstå att kongoleser i allmänhet är lite fåfänga. Välstruket, väldoftande, välansat om man ska känna sig presentabel. Jag påstår alltså inte att det är så, jag bara säger att det eventuellt skulle kunna finnas ett korn av sanning i att kongoleser är modemedvetna.
     Det jag påstår är däremot att det finns ett samband mellan de extravaganta sapeurerna och en viss ung mans klädvårdsrulle.
     Och varför i hela friden heter det här inlägget Mörkrets hjärta? Är det ett misstag? Nej, bevars det är bara för att testa om mina texter gör något som helst intryck på dig som läsare. För två månader sedan skrev jag om Joseph Conrad och hans bok Mörkrets hjärta som utspelar sig längs Kongofloden. Och om det nu  inte varit för belgarnas kolonisering och allt som följde på det, inklusive självständigheten och inbördeskrigen, så hade nog aldrig sapeurkulturen uppstått och min extrason hade inte varit innehavare av en ytterst ocool klädvårdsprodukt.
    
      
    

Mr Right

Publicerad 2016-07-09 14:31:43 i Allmänt,

 
Titta på bilden och fundera över vad det är du tycker att du ser. När du har gjort det kan jag berätta att det är en bild av kärlek.
     Den till synes vita bakgrunden är i själva verket en gul tältduk, och utanför tältduken piskar regnet ner. Tältpinnarna är nerslagna på kalfjället någonstans en fyrtiofem minuters helikopterfärd från Kurravaara utanför Kiruna. Det finns ingen mobilmottagning och närmaste utpost av civilisation är en fiskecamp en mils promenad över fjället. Min klädsel är en följd av att i princip alla mina ombyten är blöta.
     Du kan nu studera mitt ansiktsuttryck och notera hur man kan se ut stunden efter ett lindrigt anfall av dödsångest.
     Familjens naturvistelser har en tendens att sluta i någon form av nederlag för mamman - alltså jag. Allra mest är jag rädd för att tvingas vara blöt och frusen. Just det här äventyret visade sig vara precis lite mer än vad mina nerver klarade av och jag misslyckades totalt med att visa mina barn att jag är en förälder att lita på och bli omhändertagen av.
     Jag, min man och döttrarna på fem och tolv år har för ett par timmar sedan blivit avsläppta från helikoptern och med gemensamma krafter - mest min mans dock - lyckats få upp tältet. Det är naturligtvis inte bara jag som är genomblöt. Vätan har till och med gått igenom minstingens dubbla regnjackor. Det är ganska precis två dygn tills helikoptern kommer tillbaka - i bästa fall. Vi måste ha med i beräkningen att vädret kan försämras så att de inte kan komma på utlovad tid. På mobilen står det "endast nödsamtal", men man kan ju inte testa bara för att se om det funkar utifall att ...
     Du är kanske en av de som skulle ha tagit situationen med ro och tänkt att även om det är en lite besvärligt så är det inte mer än man klarar av. Vi har trots allt ett tält, torra sovsäckar och mat. Själv har jag väldigt svårt att behålla något som helst lugn, och jag är arg både på min man och på mig själv. På honom eftersom det är han som drivit igenom sommarens familjesemester i fjällen och på mig själv eftersom jag trots bättre vetande gått med på projektet.
     Så, hur fortlöpte våra 48 timmar? Eftersom du kan läsa det här förstår du att vi återvände hem helskinnade. Det regnade ungefär tre fjärdedelar av tiden och blåste mest hela tiden. När det blev uppehåll skyndade vi oss ut för att torka våra fuktiga kläder. Vi fiskade, grillade korv och gick korta promenader. När det regnade spelade vi Yatzy och Uno, läste och åt. Och väntade.
     När det till sist var dags att riva lägret - i spöregn - visade våra mobiler olika tider och vi visste inte om det var 30 eller 90 minuter tills helikoptern skulle komma. Jag och flickorna satt under en presenning, medan regnet trängde in genom alla lager av kläder, och spanade och lyssnade. Minuterna tickade sakta. Vi hörde ett smattrande ljud av fjärran svischande propellrar och spanade förväntansfulla ut över sjön och bergskammarna. Ljudet försvann och modet sjönk. "Jag hör den, jag hör den!" utropade minstingen och plötsligt - som framkallad av vår gemensamma förtvivlan - manifesterade sig den blå räddaren bakom kullen och vi rusade jublande upp.
     Och det där med kärleken, då? Ja, Ronnie ville åka till fjällen så vi åkte till fjällen. Lina frös så Ronnie lånade henne sin tröja. Ronnie ville tälta mitt ute i ingenstans så vi tältade. Lina tappade lugnet och Ronnie behöll det. Tolvåringen sa: "Det blir roligt efteråt". Femåringen tycket det var roligt hela tiden.
     Har du förresten tänkt på hur många saker som kommer i par om höger och vänster. Till och med sovsäckar. Så är min märkt med ett L för left och Ronnies med ett R för right. Vi drar ganska ofta åt olika håll, men i slutänden verkar min man ändå vara Mr Right.
 
Torkning av regnbyxor pågår.
"Jag skulle kunna bo i tält".
Familjesemester. Men nästa gång väljer jag ...
 
 
 
 
 

Fred och ofred

Publicerad 2016-07-03 09:42:41 i Allmänt,

 
Polisen sa: Vi gör vad vi kan, men det räcker sällan.
Feministen sa: Tyvärr, vi är upptagna med att gräla sinsemellan om delad föräldraförsäkring.
Ultrafeministen sa: Männen är problemet och således är alla män skyldiga.
Barnet sa: Om nån försöker locka mig med godis ska jag Springa, Skrika och Larma.
Festivalbesökaren sa: Det känns olustigt.
Festivalarrangören sa: Vi beklagar det inträffade.
Idealisten sa: Vi måste satsa mer på ungdomsgårdar.
Nostalgikern sa: Förr vågade man lita på folk.
Moralisten sa: Unga kvinnor ska vara hemma och hålla på sig.
Sexisten sa: Det är de korta kjolarnas eget fel.
Förnekaren sa: Media skriver bara om det för att sälja lösnummer.
Misogynen sa: Det så kallade offret hittar på.
Antifeministen sa: Sluta fokusera på det kvinnliga könet.
Flickan sa: Jag är rädd mest hela tiden.
Antirasisten sa: Det finns inga kulturella skillnader i relationen mellan könen.
Rasisten sa: Så beter sig inte svenska män.
Jihadisten sa: Vi ska våldta alla flickor, era kristna svin.
Mansgrisen sa: Grabbar är grabbar.
Statistikern sa: De höga siffrorna för sexbrott i Sverige beror på att vi är bra på att föra statistik.
Vänstern sa: Det är synd om arga, unga män i utanförskap.
Högern sa: Höj straffen.
Vänsterfascisten sa: Det är mest synd om mig för jag våldtas varje dag av etablissemanget.
Högerfascisten sa: Utvisa dem allihop.
Zara Larsson sa: Du förtjänar att brinna i helvetet.
Liberalen sa: Nja, det var inte exakt det vi menade med sexuell frihet.
Svensson sa: Det är en känslig fråga, så jag väljer att inte ta ställning.
Kvinnan sa: Jag är rädd mest hela tiden.
Sociala medier sa: På semestern orkar jag bara bry mig om solnedgångar och senaste grilltrenderna.
Statsministern sa: Vi ska komma ihåg, att Sverige är att bra land att leva i.
Domstolen sa: Det kan inte ställas utom rimligt tvivel så vi väljer att frikänna.
Polischefen sa: Jag har en plan.
 
 

Shop til you drop

Publicerad 2016-06-23 21:56:48 i Allmänt,

Så visade det sig att jag är en ännu uslare människa än jag hittills misstänkt.
     Jag tillhör de kvinnor som inte tycker om att shoppa. Att dra runt i olika butiker kan både göra mig på dåligt humör och ge mig tryck över bröstet. Det beror främst på tre saker: pengar, miljö och utbud. Jag har stora problem med den överkonsumtion vi ägnar oss åt, jag är ekonomisk på gränsen till snål och jag har svårt att besluta mig i diverse olika frågor. Utöver detta är jag medelmåttigt fåfäng och kan av den anledningen inte strunta i shoppandet.
     Uselheten handlar nu om att jag bevisligen är förtjust i shopping. Så länge det är billigt och begagnat. Jag hade inte alls planerat att köpa nya sneakers, men så såg jag till mitt stora förtret att min ena stortå nött hål på ovansidan av mina alldeles nya - ungefär 1,5 år gamla - sneakers. Jag gick in på en enda skoaffär, såg till min outsägliga lycka att det fanns ett par Ecco i min storlek till halva priset. Det var ju inte mycket att fundera på, utan snabbt var det skoproblemet löst. Även mina ganska nya - ungefär 2 år gamla - jeans har jag nött hål i (på sådana ställen som är svåra att laga på ett snyggt sätt). Efter några besök i diverse second hand-affärer fann jag idag ett par snyggt sommarljusa Denim birds i rätt storlek och modell. Jag hade då ingen aning om att det var märkesjeans, utan var helt nöjd med inköpet i alla fall.
     För 560 kr är jag alltså idag ett stycke lyckligare än jag var innan, och samtidigt ett litet stycke olyckligare på grund av den något smärtsamma insikten om min materialistiska ådra.
 
 
Ps. Nu har det varit alldeles för mycket ytlighet på den här bloggen, så nästa gång blir det politik. Ds
 
 
 

Dagens outfit 3

Publicerad 2016-06-17 21:14:00 i Allmänt,

 
 
Hur klär man sig till avslutningsfirande en kall och regnig junidag? Ja, varför inte ryskt? Kavajen är inköpt i ett helt vanligt köpcentrum i Petrozavodsk (föreställ dig H&M fast ryskt) och sjalen i antingen Petrozavodsk eller Moskva - mitt minne sviker mig en aning. Men hör och lyd - ingen kvinnas garderob är komplett utan en äkta rysk sjal! Märk väl - äkta - ingen härmapig bomullskopia. Helst ska den ligga runt axlarna så det vackra mönstret syns, men det händer att jag vanärar den genom att knöla ihop den runt halsen på det här sättet också. Spetströja och byxa faller under regel nummer ett, alltså rea - mycket rea. För övrigt var Mirjams betyg också ganska ryska - fri tolkning på det.
 

Cirkus

Publicerad 2016-06-07 22:14:36 i Allmänt,

Jag har jobbat på cirkus. Eller om vi nu ska vara petnoga så skulle man kanske kunna kalla det prao.
   När jag gick på mellanstadiet hade jag en kompis som kunde sånt där. Hon var bara ett år äldre än jag, men visste ändå det mesta om det mesta. Som hur man skaffar jobb på cirkus.
   Hon sa att vi måste vara på plats jättetidigt på morgonen när alla cirkusvagnarna kom. Vi steg upp vid fyratiden och cyklade genom ett soligt och daggfuktigt sovande samhälle. Tålmodigt satt vi, några ivriga mellanstadieflickor, och spanade och väntade.
   Till sist skymtade vi konvojen med lastbilar som en efter en rullade in på idrottsplatsen.
   Jag undrar hur det gick till och hur vi fick modet att gå fram och på engelska fråga om vi fick hjälpa till att sköta djuren. Det var i alla fall inte jag som gick längst fram i ledet. Men jobb fick vi. Vi fick mocka och bära vatten. Trots vår ålder och våra späda kroppar var vi goda arbetare, vana hästtjejer som vi var. Mitt minne är alltför selektivt, men jag kommer ihåg att några coola tonårspojkar som tillhörde cirkusfolket skrattade när jag missförstod vad de menade på engelska, och jag skämdes för en stund.
   Vi fick vara i stallen och akta oss för spottande lamor och borsta de vackra cirkushästarna. Och jag minns att det var något problem när de skulle resa det enorma tältet, kanske var det rentav någon som fick en enorm tältpinne i huvudet.
   Om det varit idag skulle vi ha haft de coolaste och bästa insta-bilderna och facebook-inläggen. Backstage cirkus. Men det var en annan tid, och idag söker inte en vanlig flicka jobb på turnerande cirkusar. Vad skulle jag själv säga om min 12-åring meddelade att hon hade för avsikt att i ottan bege sig ner till Coop-parkeringen där cirkusvagnarna precis rullat in? Jag är tämligen övertygad om att jag skulle vara en riktig tråkmamma. Det kan vara farligt. Okända, utländska människor och främmande djur. Och förresten finns det säkert regler som förbjuder det. Ingen ansvarsfull förälder skulle tycka att det var en bra idé. Vad våra föräldrar tyckte vet jag inte. Jag antar att alla föräldrar var lite mindre ansvarstagande förr i tiden.
   Efter en lång arbetsdag fick vi vår lön, som om arbetet i sig inte varit lön nog - varsin fribiljett till föreställningen. Och att de silverskimrande hästarna glänste lite extra var vår förtjänst. Vad var det annat än barnarbete i dess bästa form?

Dagens outfit 2

Publicerad 2016-05-29 23:12:43 i Allmänt,

Dra på trissor, alltså! Vem hade kunnat ana att mina gamla paltor var av intresse? Men inte är jag den som är den, och idag har jag varit på guldbröllopsfirande och vill gärna visa mina fina kalaskläder. Om jag hade räknat med sådan sommarvärme kanske jag hade packat en lite somrigare outfit, för säga vad man vill om äkta polyester - men svettvänligt är inte dess bästa egenskap. Däremot skrynkelfritt, och det är bra när det ska packas i väska. Dagen till ära är jag alltså second hand från topp till tå. Och även om second hand-butiker är lite som hjortronställen - man vill inte att någon annan ska hinna dit först och plocka guldet - så känner jag mig generös idag och kan meddela att dressen är inköpt på Krinolin och stövlarna på Röda korset. När det gäller shopping är jag ingen impulsköpare, men just second hand-prylar har en förmåga att bara råka följa med hem. Om någon skulle vilja ha tips när det gäller begagnat så är det enkelt.
1. Inga fläckar
2. Inga hål
3. Inte alltför skum lukt
(Och för er som missade mitt förra inlägg - inga underkläder!)
Min hälsning från modebranschen till dig: möt sommaren i något gammalt och bli som ny!
 
 
 
 
 
 

Dagens outfit

Publicerad 2016-05-26 10:15:23 i Allmänt,

Av en händelse hörde jag en gång en framgångsrik bloggares bästa tips. Du ska ha flera inlägg per dag, många foton och alltid lägga upp dagens outfit. Självklart prickar jag utan tvekan inte in ett enda av dessa. Men nu är jag taggad, alltså! Jag har förstått att en ansenlig mängd av alla bloggar handlar om kläder och just idag ska jag vara generös och bjuda på en lektion i Linas klädfilosofi.
Nja, kvaliteten på fotot är nu kanske inte i toppklass, men det är i alla fall dagens outfit. Nu undrar du så klart hur du ska göra för att hitta din personliga stil.
Mina fem gyllene stiltips är att allt du har på dig ska uppfylla något av följande krav:
 
 
 
1. Rea
2. Second hand
3. Hemsytt
4. Dyrt inköp i samråd med din personal shopper
5. Inköpt i Ryssland
 
Följ mina råd och jag garanterar hundra procent nöjd plånbok och garderob. Observera att de enda plagg som avviker från dessa råd är trosor, kalsonger och strumpor, för vilka jag starkt rekommenderar dig att ha dessa fem råd som anti-regler!
Plaggen på just denna bild uppfyller regel 1 (rock) och regel 4 (jeans). Blir du nyfiken på hur regel 2, 3 och 5 kan se ut? Håll ut, endera dagen är jag säker på att min lust att modeblogga kommer tillbaka. Till dess får du hålla till godo med att fundera över hur ryska trosor ser ut. Jag gissar att de kommer i två modeller: grå maxisize med lös resår och röd minisize med spets.
 
Pst, jag tar bara en liten oansenlig summa i provision för att hjälpa dig att komma i kontakt med mina personal shoppers eller avslöja mina bästa second hand-butiker ...
 
 
 
 

Gupp, gupp

Publicerad 2016-05-25 09:44:00 i Allmänt,

Härom natten drömde jag om en översvämning. Ja, det kan ha varit syndafloden som kom över oss. Det var i alla fall väldigt mycket vatten som sakta steg och rullade in över bergen. Att vi sökt skydd på en övervåning hjälpte föga eftersom hela huset sveptes med, ungefär som för Dorothy i Trollkarlen av Oz. Vi virvlade runt på vågorna medan jag mycket lugnt tog på mig själv och döttrarna flytvästar och såg till att vi alla satt på en luftmadrass. No fear!
   Vi seglade ut ur vårt gamla hus och guppade runt hand i hand tills vi hamnade i en riktig storstad med höghus och neonskyltar, där drömmen ebbade ut och tog slut.
   I drömtydningsvärlden finns det säkerligen några specifika sätt att tolka drömmar om översvämningar. Men eftersom jag inte var rädd för vattnet, trots att jag är en medioker simmare och blir sjösjuk på havet, så tar jag mig friheten till egen tolkning. 
   Hör: vattnet är livet, vilket ibland blir övermäktigt och svårt att kontrollera, men då är det ingen idé att försöka paddla eller styra, utan bara ta till de säkerhetsåtgärder man kan, hålla koll på sina barn och åka med dit det behagar bära. 
   Sådana kloka insikter bör rimligtvis leda till att jag slutar vakna i ottan med malande karriärmässiga våndor. Att drömmen förde mig till en storstad tyder på ett alternativ som kan synas oväntad, oönskad och osannolik. En vacker dag när jag förser mig med tevatten från LKBs kaffeautomat kanske Birger sträcker ut en hand och erbjuder mig en lärlingsplats som golvläggare, och jajamensan, då är jag redo att kliva ombord.
 

Utmärkt folk, kannibalerna, i sin egen miljö.

Publicerad 2016-05-19 22:53:46 i Allmänt,

Jag bestämde mig för att läsa två tråkiga böcker. Nu är det gjort. Jag började med Den gamle och havet. Den har legat och skavt sedan gymnasietiden; pockat på en ny chans. Om jag valde den själv eller om min lärare valde åt oss minns jag inte, men jag läste den som 17-åring. Och tyckte den var tråkig. Min dåvarande pojkvän hade läst den alldeles på eget bevåg och tyckte den var mycket bra. Det har förbryllat mig sedan dess och en dag så här tjugofem år senare fick den följa med hem från biblioteket. Det ska erkännas att jag inte sträckläste den. Snarare pliktläste jag den, ända till ungefär den sista tredjedelen. Och i slutet grät jag över den eländige Santiago.  
När det var avklarat tog jag itu med Mörkrets hjärta. Även det en omläsning. Första gången ingick den som engelsk kurslitteratur, men nu inhandlade jag en nyöversättning. Jag hade inte mer än läst den sista meningen innan jag kände mig nödgad att börja om. Ständigt med penna i hand för att stryka under och anteckna. Joseph Conrad är så dyster att jag nöjt konstaterar att även han måste vara decemberbarn (för att anknyta till min förra text). "... livet - denna mystiska inrättning med sin obevekliga logik i ett meningslöst syfte. Det mesta man kan hoppas av det är en smula kunskap om sig själv - som alltid kommer för sent, och ger en skörd av outplånliga samvetskval." Vid ett tillfälle blev jag så till mig av några formuleringar att jag var nära att rusa upp och göra en litterär dansimprovisation av ren glädje. Men jag besinnade mig. För er andra är sommaren räddad för mindre än en tvåhundring och cirka åtta hundra boksidor. Parallelläsning av Mörkrets hjärta och Kongo, en historia. Själv ska jag djupdyka i minnet efter fler tråkiga böcker att återuppväcka. Inför Sinuhe egyptiern känner jag mycket stark motvilja, så det kan nog vara en kandidat.
"kanske är all visdom, all sanning och all ärlig insikt sammanträngda i det enda ogripbara ögonblick i tiden där vi stiger över tröskeln till det osynliga?"
 

Varande

Publicerad 2016-05-10 16:28:06 i Allmänt,

Redan i moderlivet övervägde jag om varandet som sådant var något för mig. Inte bara en, utan flera gånger var jag på väg att ge upp redan innan jag ens var livsduglig. Men obeslutsamt blev jag kvar och växte till mig. Som en rent symboliskt handling valde jag att göra min entré i den medvetna världen på årets kortaste dag, eller om man så vill årets längsta natt. Ett midvinterbarn, en från början tveksam själ som danades av mörkret.
Varje morgon, vid varje uppvaknande, genomgår jag samma övervägande om den nya dagen är något att ta sig an. Plikter snarare än mening och livslust kan få mig att vika undan täcket och sätta fötterna på golvet. Jag försöker förlåta mig själv med att det finns sämre sätt att fly sin melankoli än genom sömn. 
Jag betraktar tillvaron och världen från en plats strax under horisonten. En del är mer lämpade än andra antar jag, för att göra det bästa av sitt besök här. Men en själ är en själ och en dag är en dag, varken mer eller mindre.
 
 

Växeln hallå!

Publicerad 2016-04-26 15:13:00 i Allmänt,

I förra veckan tillrättavisade jag en mamma som inte lyckades limma loss telefonen från sitt öra när hennes son trillade och gjorde illa sig och behövde låna hennes uppmärksamhet för några sekunders bekräftelse. Denna händelse föranledde mig att göra en empirisk pseudomatematisk kvasilingvistisk socialantropologisk uträkning baserad på faktaunderlag från min egen mobillogg. Som sakkunnig i ämnet hoppas jag att mina rön kan ligga till grund för ett gemensamt förhållningssätt och ett sunt telefonanvändande ute i samhället.
Först några siffror gällande antal samtal.
1. Minsta antal samtal på en dag = 0
2. Största antal samtal på en dag = 8. Sådana höga siffror uppnås dock enbart under försök till kontakt med myndigheter, vårdinrättningar och dylikt.
3. Snittantal samtal per dag = 1
Sedan några siffror gällande längd på samtal.
1. Ett telefonsamtal understiger alltid 1,5 minut. Definition av samtal är att det innehåller ett eller max två ärenden som avhandlas koncist och där visst utrymme finns för en kort avvikelse från ämnet i sig. Exempel på samtal är telefonkontakt mellan familjemedlemmar rörande dagsschemat eller inbjudan av arbetsgivare till anställningsintervju.
2. Om det överstiger 1,5 minut räknas det som telefonmöte. Ett telefonmöte understiger alltid 6,05 minuter. Definition av telefonmöte är när ett eller ett par ärenden kräver viss fördjupning. Mina senaste telefonmöten rörde ändringar av ett Skapande skola-projekt samt planering av mina föräldrars guldbröllop. Det senast nämnda telefonmötet hölls mellan mig och min bror och pågick i 2,33 minuter under vilket vi hann informera, diskutera och bestämma upplägg, samt upprepa det överenskomna tre gånger för säkerhets skull innan min bror i militärisk ordning fastslog ämnet som uttömt.
3. Om konversationen överstiger 6,05 minuter räknas det som telefonkonferens. En konferens ska vara väl förberedd och erbjuda möjlighet till föredrag och diskussioner. En konferens hålls i i för avseendet lämpliga lokaler samt i enskildhet. För en konferens finns ingen övre tidsgräns, men avslutas alltid vid händelse av upphettat öra.
4. Samtal som understiger 10 sekunder räknas som felringningar.
Väl mött, för allas trevnad.
 
 
 

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela