Sagotant

Publicerad 2013-02-28 20:42:00 i Allmänt,

 
Kejsarn av Portugallien. Mitt första möte med Lagerlöf i tjugoårsåldern. Oj, så tårarna rann över den arme Jan i Skrolycka. Jerusalem. Ska erkännas att jag först såg filmatiseringen, med hyfsat imponerande rollista i regi av Bille August. Först nyligen har jag läst de 600 sidorna. Gösta Berlings saga. Full av hundöron, understrykningar och kommentarer. Så som det ska vara i en bok som verkligen är läst, och värd att läsas.
     Selma Lagerlöf. Inte alls sagotant, utan: Geni. Gigant. Feminist. Politiker. Världskändis. Den första kvinnan i Svenska Akademien. År 1909 gjorde hon Strindberg grön av avund genom att bli den första svensk, och även den första kvinna, som fick ta emot Nobelpriset i litteratur.
     Här stannar jag. Vid Nobelpriset i litteratur. Allt som allt har etthundranio författare tilldelats priset. Av dessa är sju stycken svenska. Det är vad jag tänkte ge mig i kast med. De svenska nobelpristagarna i litteratur.
     Egentligen vet du redan det du behöver veta. Vad Selma Lagerlöf och Nobelpriset anbelangar. Men när jag nu öppnat kakburken kan jag ju likaväl bjuda på några godsaker till kaffet.
    
Jerusalem bygger på en sann historia om en grupp bönder från Dalarna som 
emigrerade till Jerusalem.  Den första delen av romanen avslutas med själva avresan. Man har sålt sina hem och packat sina ägodelar. Man har sagt adjö till vänner och familj med vetskapen om att man troligtvis aldrig kommer att ses igen. Männen och kvinnorna är förväntasfulla inför att påbörja sina nya liv i väntan på Kristi återkomst.
     "Men barnen slog sig samman, de stod i en tät ring och överlade.
     Om en stund tog de äldre av dem de små vid handen och vandrade
     bort från stationen två och två, en stor och en liten. De gick samma väg,
     som de hade kommit.
     - - -
     Barnen försökte komma undan, men de minsta orkade inte följa med,
     utan föll omkull.
     Då blev barnen stående på vägen, förgråtna och olyckliga.
     - Men, barn, vart ska ni ta vägen? frågade en av karlarna.
     Då stämde de minsta barnen upp ett högt tjut, medan den äldsta
     gossen svarade:
     - Vi bryr oss inte om att fara till Jerusalem. Vi vill gå hem."
     
Långt innan jag läste Gösta Berlings saga kände jag till den berömda inledningen: "Äntligen stod prästen i predikstolen". Det är säkerligen en mycket bra första mening, men en bok som handlar om en präst som heter Gösta har i alla fall inte lockat mig till läsning. Men när jag besökte Lagerlöfs hem Mårbacka köpte jag rent pliktskyldigt ett par böcker, som jag sedan rent pliktskyldigt började läsa. Och även jag tillät så Gösta Berling, eller snarare Selma Lagerlöf, sålla "guldstoft över livets gråa väv". Som huvudpersonen beskrivs på den första sidan i boken kan egentligen hela denna berättelse beskrivas: "allt hos honom var skönt, fint, uttrycksfullt, genomglödgat av snille och andligt liv." Jag gläds åt att få möta Gösta Berling på ett så skyddat sätt som på dessa boksidor, ty "Hans blå ögon strålade ner på henne och ömslöt henne med magiska bojor. Hon kände, att hon måste lyda". Och kanske gläds Gösta Berling åt att hans liv och öde endast är trycksvärta på boksidor, om det nu är som Lagerlöf säger: "glädjen är blott sorg, som förställer sig. Det finns på jorden egentligen intet annat än sorg".
 
Dessa romaner bidrog till att hon fick Nobelpriset, och jag är glad att jag ännu har en hel del kvar att läsa av henne. Men det får vänta på sin tur. Först har jag några gubbar att ta itu med. Etthundrafyra år senare är Selma Lagerlöf fortfarande den enda svenska kvinnliga författaren som fått Nobelpriset. Nelly Sachs räknas kanske till hälften, men hon var inte född i Sverige och skrev heller inte på svenska.
      Och förresten. Jessika Gedin, programledare för det största svenska litteraturprogrammet i teve, Babel, erkände på bästa sändningstid att hon aldrig läst Lagerlöf. Vi behöver aldrig erkänna det, eftersom vi nu har både lite torra fakta och några citat att dra till med, ifall vi skulle råka hamna i en tågkupé hos Lindström och Luuk.
 
  Mårbackapelargon
 
 
 
 
 
 
 
 
 
                                         

Från A till Ö

Publicerad 2013-02-24 20:06:47 i Allmänt,

Abaya. Burka. Chador. Despoti Eller Frivillighet. Globalisering Hämmar Internationalisering. Jämlikhet. Kulturkollision. Liberalism. Melodifestivalen När Ofrånkomligt Populär Queerkultur. Rasism Symboliserar Territoriellt Utanförskap. Verklig Xenofobi. Ytterligheterna Zoomas. Återstår Ärlig Öppenhet.

<3

Publicerad 2013-02-14 20:02:00 i Allmänt,

Alla. Hjärtans. Dag.
     Skickar dig här ett brustet hjärta. Det är krackelerat och sprucket. Pulsen är oroväckande svag. De två delarna kan med omsorgsfull precision eventuellt åter sammanfogas till en helhet. Dock med förväntad ärrbildning.
     Skickar dig här ett sargat hjärta. Det är skadat i kanterna, men vitalt i mitten. Förhoppning finns om fullständig återhämtning. Ge tid att hela.
     Skickar dig här ett ensamt hjärta. Det är helt och fungerar bra, men behöver närhet till minst ett annat hjärta för att inte förtvina. Har varit ensamt länge och kan därför till en början svara med att stöta bort andra hjärtan. Fortsätt försöka. Prognosen hoppfull.
     Skickar dig här ett vilset hjärta. Det har färdats runt så mycket att det tappat      sin kompass. Har nu mycket svårt att lyssna till sig själv. Blandar ihop sin egen slagrytm med andra hjärtans. Behöver hjälp att finna sin egen puls.
     Skickar dig här ett alldeles för stort hjärta. Det är så utvidgat att det riskerar att brisera. Snabb och stark puls. Behöver tätas och få ett extra skyddande lager runt om. Hålls helst avskilt från skadade och behövande hjärtan.
     Skickar dig här ett bittert hjärta. Det slår svagt men regelbundet. Färgen är i det närmaste grå. Tillståndet långt gånget. Alternativ kan vara livsavslutande hjälp eller försök med adrenalininjektioner.
     Skickar dig här ett krossat hjärta. Det duger inte mycket till. Skärvorna är som du ser många till antalet och vissa är mycket små. Kanske kan man dock göra mosaik av det och på så sätt återanvända det. Särskilt som vissa av skärvorna är mörkt blodröda och andra i det närmaste genomskinliga. Tror det kan bli vackert.
     Skickar dig här ett hjärta av sten. Det har hårdnat utifrån och in och är nu kompakt som granit. Röntgen har dock visat en minimal kärna av pulserande liv.  
     Skickar dig här ett mycket ungt och friskt hjärta. Handha med varsamhet.

Dikter 2

Publicerad 2013-02-13 14:26:53 i Allmänt,

III
Din stadiga blick
som nu mer ser mig i ögonen
Även de gånger
jag försöker
utläsa något
ur dina pupiller
Jag är ovan
och du har ingenting att dölja
 
Allt är tecken
Även tystnaden
Fast du inte behöver
ljuga för mig
om detta
eller om annat
 
Du lämnar inga garantier
och säljer gitarren
för en halv dos
 
IV
Så mycket besvikelse
att bära
Fäder som inte förmår
Söner som famlar
 
Ingen ånger
Bara famnar fulla av
skuld

En hjälpande hand

Publicerad 2013-02-10 21:24:00 i Allmänt,

 
Som fattig student och arbetslös målare hade jag och min man inte råd med någon bröllopsresa när vi gifte oss. Vår 10-åriga bröllopsdag, i januari 2009, firade vi däremot med en resa till Gambia i nordvästra Afrika.
     Av researrangören fick vi rådet att alltid anlita en guide när vi begav oss utanför hotellområdet, av den enkla anledningen att det annars kommer fram självutnämnda guider vart du än går. Utanför hotellgrinden satt ett gäng unga män med de blå skjortor som visade att de var statligt godkända guider: OTG. Så fick vi vår guide, Lamin. En mycket trevlig och proper kille i 20-årsåldern med smeknamnet "Zlatan". Närhelst vi kom, morgon som kväll, veckans alla dagar, satt han där i skjulet de hade som kontor. Förutom en gång när han var och spelade fotboll.
     Han tipsade oss om sådant som brukade uppskattas av turisterna. Vi klappade krokodiler och matade gulliga Herr Nilsson-apor. Vi promenerade på små gator och genom stora men trånga marknader och genom den stinkande fiskhamnen. Vi tittade på enorma baobabträd och jättelika termitstackar. Vi fick följa med hem till honom och se hur han bodde, och vi hade köpt godis till småsyskonen fastän vi visste att man hellre skulle köpa tandborstar. Vi besökte en enkel liten skola och skämdes av att sitta och titta på barnen som ju var där för att undervisas, men det hörde liksom till stadsrundturen och vi gav de slantar till skolan som det förväntades. Vi besökte paradisstranden Sanyang där Lamin byggde snäckkreationer i sanden med vår dotter. 
     Som de flesta länder vi svenskar helst semestrar i är Gambia ett fattigt land. De länder vi gärna åker till för sol och bad är länder som befolkningen gärna vill lämna. Även Lamin berättade om planerna att samla ihop nog pengar för att åka till Europa.
     När det var dags för vår hemresa sa han blygsamt att han skulle vara tacksam om vi ville lämna lite hygienartiklar och sånt. Så vi gav våra halvtomma flaskor med schampo, duschcreme och hudlotion. Vi lämnade dessutom kvar en del av dotterns och våra egna kläder till hans familj. Kanske något annat också, jag minns inte så noga. Men vi kände oss omtänksamma och generösa i alla fall. Bättrade på vårt västerländska samvete.
     Vi höll kontakten lite, sedan vi kommit hem. Facebook. Telefon. Vi skickade ett paket, med bl.a. en begagnad mobiltelefon till honom själv och skolmaterial till hans småsyskon. Vid ett tillfälle ringde han och frågade om vi kunde skicka lite pengar för att laga ett tak som skadats av regnet. Vi skickade 400 kronor. Jag undrade i mitt stilla sinne om det fanns något trasigt tak. Men det kändes ändå bra inombords att skicka de där hundralapparna, som ett billigt bevis på att man är en god medmänniska.
     Sommaren 2010 kom Lamin verkligen till Europa. Till Norge. Vi såg bilder på facebook. Han gick i skola och lärde sig norska. Han jobbade som målare. Min man chattade med honom och pratade lite jobb, nu när de hade samma yrke.
     Lamin trivdes i Norge och blev kvar. Han trivs som målare. Han tjänar bra.
     Vintern 2013 är min man arbetslös igen. Det händer ofta målare på vintern, men visst är det ändå lite tröttsamt. Han funderar på jobb i Norge istället. Kanske han har några kontakter, någon som kan hjälpa till...   
 
     

Skjut som skjut

Publicerad 2013-02-06 15:00:00 i Allmänt,

"Åh, ni fantastiska män som vet hur man angör en brygga."
     Jo, det där gäller kanske i Stockholm där de har skärgården runt hörnet, eller möjligtvis ute på Ulvön i Höga Kusten. Men här, i Norrbottens inland? Nej, det finns inte många bryggor att angöra. Och att lyckas styra in plastmotorbåten i vassen mellan stenarna så frun och ungarna kan kliva i land utan att få lervatten över stövelskaften må väl männen kunna göra utan att hyllas för det.
     Jag hade en kollega en gång som sa att hon aldrig berömde sin man för något som gällde hem och familj, eftersom hon ansåg det nedvärderande att inte förvänta sig att han skulle kunna sköta allt galant. Och hon erkände utan omsvep att hon ringde upp och skällde ut honom om han lämnade smulor på kökbordet efter frukosten. Även om jag inte höll med henne om mycket annat, så tycker jag hon är rätt ute med det här. Nej, inte med smulorna. I så fall skulle jag vara tvungen att ringa upp mig själv varenda morgon och även om jag höll samtalet kort skulle det störa mitt morgonschema som är nog tajt som det är. Men absolut, i dagens Sverige ska vi inte hålla på och berömma män som kan städa köket, bada barnen eller hänga tvätt. Det är absolut nedvärderande.
     Om du har den goda smaken att läsa min blogg regelbundet har du kanske läst det inlägg där jag nämner husmorssemester. Och om vi nu uppvärderar våra män från att ha varit familjeförsörjare till att nu vara mer jämställda i hemmet kan vi införa termen husfar, och om man sköter sin uppgift som husfar har man rätt till husfarssemester. Det är dock här det kan bli språkliga problem, vilket det blev för min kära vännina och hennes man. Han hade skött sina uppgifter väl och vid flera tillfällen lagat utsökta middagar endast iklädd kalsonger. Hm, jo han är en något yngre man, kan väl behöva tilläggas ifall du skulle känna att just din man iklädd kortkalsonger vid spisen inte är ett drömscenario. Men som den jaktfantast han är hade han nu ställt in sig på en hel helg i älgskogen. Från fredag eftermiddag till söndag kväll i jaktkojan med gubbarna. Det, min kära vän, är vad vi kan kalla en äkta husfarssemster här i trakterna. Du må tro att han hade laddat upp. Falukorv, fläsk, öl och chips var inhandlat. Kläderna och stövlarna hade han hämtat in från förrådet och när hans älskling kom hem från jobbet gick han runt i ett underställ med lätt ingrodd svettlukt och gjorde de sista förberedelserna inför helgen. Hon blev stående i hallen en bra stund med ytterkläderna på och påsen med bubbelvinet i handen. Mycket perplex. Alltmer upprörd. Han märkte inte hennes reaktion, vilket naturligtvis triggade hennes irritation. När det gäller jakt får vissa män tunnelseende, så han noterade endast att hon kommit hem. Det var allt.
     Så, vad var problemet?
     Jo, de hade diskuterat helgen. Ja, de var helt överens. Absolut, de såg båda fram emot det. Både husmodern och husfadern. Det var bara det där minimala språkliga missförståndet. 
     Han hade nämligen planerat en helg i älgskogen och hon en helg i älskogen.
     Åh, hoppsan. En enda bokstav fel och så helt totalt olika företeelser. Vem fick ge med sig? Det var ju trots allt bara ett missförstånd. Ingens fel. Det som kunnat urarta till ett gräl löstes smidigt. Som den moderna kvinna min väninna är klev hon ur spetstrosorna och drog på sig jaktstället. Jo, dessa fantastiska kvinnor som vet hur man fäller en älgtjur. Men i jämställdhetens namn ska hon inte beundras för det. Det vore nedvärderande. Klart kvinnor kan skjuta och stycka en älg. Nåja. De slängde in bössorna och ryggsäckarna i bilen båda två. Huruvida bubbelvinet blev nerpackat eller ställdes in i kylen till ett annat tillfälle förtäljer inte historien. Inte heller hur det hela sköttes diskret, med tanke på övriga i jaktlaget. Men att båda var nöjda med hur helgen tillbringats kan med bestämdhet slås fast.
    
 
 
 
 

Bildrulle

Publicerad 2013-02-03 21:19:30 i Allmänt,

För att inte riskera att Tolstoj faller i glömska inleder jag med ett citat ur Anna K: "Varje samhällsmedlem är kallad att uträtta det som han är bäst lämpad för." Eftersom jag håller med gamle ryssen i detta avseende ägnar jag förhållandevis mycket tid åt ord. Jag är lämpad att hålla på med ord. Dessutom finner jag det roande. När det gäller vår personliga vokabular har de flesta av oss har ord som vi tycker extra mycket om att använda. Själv har jag ett lager av ord som jag håller mycket kära, men som jag tyvärr sällan använder, helt enkelt eftersom jag inte har så stort behov av dem i mitt vardagliga liv. Denna, inte särskilt meningsfulla, text ämnar jag viga dessa ord.
     Naturligtvis finns det många olika anledningar till att man kan tycka om ord. De som jag presenterar här har jag valt ut för att de är så oerhört praktiska och rejäla. Som husmanskost, fast med ord. Som långkokt kalops. Som bruna bönor eller ärtsoppa. Som potatispalt med fläsk. Håll till godo.
 
Linas lista över rejäla svenska ord, dock utan inbördes rangordning.
 
Fotriktiga skor. Ja, vad kan det finnas för anledning att köpa något annat än dylika, för vem vill ha ont i fötterna? Fast vem i hela världen går in i en skoaffär om ber om hjälp med att hitta ett par fotriktiga skor? Alltså riktigt töntigt och ändå alldeles självklart.
Bilburen ungdom. Behövs ingen förklaring. Vi ser dem framför oss. Inte de riktigt kriminella, men busarna. Småligisterna. De som bara kör runt, runt eftersom de inte har något annat att göra. På nätterna gärna. Sladdar. Gör svarta streck på vägarna. Vi förfasar oss. Och kommer osökt att tänka på nästa, närbesläktade ord:
Bil-drulle. (Alltså inte att förväxla med bild-rulle, som i och för sig nästan skulle platsa i listan.) Till skillnad från bilburen ungdom handlar detta om själva körsättet och är åldersneutralt. Vi hötter med näven och tänker: Bildrulle!
Tandhygieniskt tuggummi. Lika självklart, men tråkigt, som fotriktiga skor. Det finns väl nästan ingen människa i Sverige idag som köper tuggummi med en massa socker och färgämnen, som Hubba Bubba till exempel. Nej, i nästan varenda byxficka, jackficka eller handväska finns en påse tandhygieniskt tuggummi. Alla är vi töntar, men en del smusslar och tuggar i hemlighet.
Klädvårdsrulle. Nåja, bara ordet klädvård i sig är ju tillräckligt. Men det blir en extra touch där på slutet. Äger du en klädvårdsrulle? Det gör du säker. Den är mycket användbar för att rulla bort ludd och hundhår från dina svarta byxor. Men hur ofta uttalar du ordet?
     Här känner jag att det är läge för ett tips. Jag tänker mig att det finns ett ganska enkelt sätt att utröna huruvida ett speciellt ord skulle platsa i just denna husmanskostordlista. Och det är att tänka sig en tonårspojke använda ordet. Försök se framför dig en specifik kille i tonåren som finns någonstans i din bekantskapskrets. Kanske du rent av har en cool son. I annat fall duger nästan vem som helst, om han inte är en äkta originell person. Om bara tanken på att höra honom yttra ordet får dig att småle, vet du att det hamnat rätt. "Var är klädvårdsrullen?"
                                                                             
 
Husmorssemester. Även här är ju egentligen glosan husmor tillräcklig. I modernt tal pratar vi om kvinnans många roller, och hur moderna vi än vill vara är det många av oss som har en ansenlig mängd uppgifter i hemmet och rätt mycket att styra upp och hålla koll på, som mor och maka. Vi vill vara jämställda, men tyvärr, långnäsa, husmödrar är precis vad vi är. Den termen täcker in precis allt. Och då kommer vi till det bästa: nämligen att vi absolut gjort oss förtjänta av husmorssemester.
     Märk väl! Hurmorssemester känns mjukt och vänligt. Jag känner dock att jag måste nämna ett annat ord, bara så att ingen kommer på idén att föra in det på min sköna lista. Om husmorssemester är ungefär som massage, fast med kläderna på, så är husmodersgymnastik lika tilltalande som ett gynbesök.
     Det finns alltså en annan lista också, med ord som får mig att rysa av obehag. Den listan kommer en annan dag. Jag vill bara säga, att om vi fortfarande levt i pappersåldern och du läst detta på ett papper och inte på en skärm, då skulle jag skrivit: se omstående sida.
 
Guds frid.
    
 
 

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela