Fas-3-idé, mitt förslag till valfläsk

Publicerad 2014-08-25 20:42:00 i Allmänt,

I en film jag såg igår oroade sig en mamma i 60-talets Mississippi över att hennes dotter inte verkade tillräckligt intresserad av att jaga en man att gifta sig med. I ett försök till förtroligt samtal sa hon att i den händelse det skulle vara så att dottern kände en dragning till andra kvinnor så hade hon hört talas om ett te som avhjälpte detta.
     Vi lever i en tid av HBTQ-medvetenhet där man ibland får uppfattningen att människors sexualitet är den viktigaste frågan i samhället idag, och där det är viktigare att en vaktmästare är kunnig inom HBTQ-frågor än  miljöfrågor, och där såväl stat, som kommuner och företag satsar stora summor på att utbilda sin personal i ämnet samtidigt som kvinnor fortfarande får mindre lön än män bara på grund av sitt kön. Nå, politiskt korrekt är gångbart och stark lobbying är effektivt.
     Så, en sak jag förvånats över ett tag är att Sverige klassar kvinnlig homosexualitet som en sjukdom.
     För ett femtontal år sedan ställde jag och Ronnie oss i kö för IVF och fick veta att kön i Norrbotten var 7 år. Om vi hade väntat på det hade jag varit i 35-årsåldern när det var vår tur. Vi undersökte alternativet adoption vilket skulle ha tagit nästan lika länge och kostat mer än vi hade råd med, så vi bekostade två IVF-försök själva och det gick väl i runda slängar på 100 000, inräknat mediciner, resor och sjukskrivning. Sedan gick det ett par år innan vi fick besked att vi hamnat först i kön. Vi skulle alltså få landstingsbekostade IVF-försök. Fast ... nu var vi ju inte barnlösa längre så vi ströks från listan. Att vi fortfarande inte kunde få barn på naturligt sätt och att vi faktiskt betalat för vårt första barn själva togs inte hänsyn till. Så några år senare betalade vi för ett försök till och vi hade så tur att totalt tre försök resulterade i två barn.
     Anledningen till att man överhuvudtaget kan få gratis IVF i Sverige är för att Världshälsoorganisationen har klassat ofrivillig barnlöshet som en sjukdom. Och när man lider av en sjukdom har man rätt till sjukvård, vilket i vårt land är gratis. Om man är frisk har man inte rätt till sjukvård.
     Så vad vill jag säga med detta? Tja ... egentligen inget annat än att jag är förvånad över att man i denna HBTQ-medvetna tidsera kan klassa homosexualitet som en sjukdom utan att någon, inte ens RFSU reagerar. Och i jämställdhetens namn så borde manliga homosexuella också ha rätt till barn. En tanke skulle kunna vara att kvinnor som hamnar i fas 3 erbjuds jobb som surrogatmammor och får bidra till samhället istället för att vara bidragstagare. Jag menar, duger det för tredje världens kvinnor så borde det väl duga för svenska kvinnor. Bara en idé.
     Äh, nu spårade det ur litegrann. Jag tror jag tar en kopp te istället.
 
    

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela