In my head

Publicerad 2014-08-20 19:30:00 i Allmänt,

Vad rör sig i mitt huvud just nu?
     Innan vi påbörjade flytten sa jag att vi skulle göra en 2-årsplan. Det vill säga bestämma oss för att bo i samma lägenhet två år och sedan utvärdera och se om vi kanske vill flytta till något större eller ta vägen någon helt annanstans. Det skulle passa att göra det om två år eftersom Jasmin då ska börja förskoleklass och Mirjam högstadiet (!!!) vilket innebär att det är lämpligt att flytta när det ändå är byte av verksamhet. Detta var dock innan vi påbörjade vår första flytt på sexton år. Inte trodde jag det skulle kräva så mycket tid, tankemöda, energi och pengar att flytta. Alla dessa småsaker vi fortfarande kämpar med! Eller förresten både stora och små saker. Jag kan inte minnas när jag senast köpt så mycket saker på så kort tid. Och utöver saker till hemmet behöver jag en ny väska för mina förestående arbetsresor. Månne om Helena kan assistera mig med det också ...?
     Inte för att det yttre betyder allt, men det är av viss vikt, och det blev jag påmind om idag när jag och flickorna var på biblioteket. Jag behövde få en pinkod till lånekortet och personalen i informationsdisken kände igen mig, vilket kanske inte är så konstigt just på ett bibliotek. Men ... Gjorde jag bra reklam för mitt varumärke? Väldigt ofixad frisyr, osminkad, iklädd regnjacka trots att det inte regnade och under jackan var jag bokstavligen blöt av svett, mest troligt orsakad av en liten släng av feber. Var det i det läget roligt att bli igenkänd? Inte särskilt. Önskade jag att jag hade ägnat två minuter åt att styra till håret med lite vax och dutta mascara på ögonfransarna? Svar: ja.
     Efter att ha haft en alldeles för lång sommarledighet är jag tveksam till om jag överhuvudtaget har kvar någon av mina förmågor. Tvivlar på att jag kommer att kunna producera något av kvalitet igen. Det känns väldigt fjärran att sätta sig och skriva på något av alla de manus jag har i datorn. Allt från utkast till sådant jag redan fått betalt för. Som om man skulle ge sig på att springa ett lopp efter att inte löptränat på flera månader. Bristande självförtroende känns som en dålig start på höstens arbete. Men det känns i alla fall bra att ha några tider och möten antecknade i kalendern för kommande vecka. Och så har jag ju börjat låtsasjobba lite; det vill säga blogga här. Men det är ett orosmoln att min högra hand och arm börjar göra ont bara jag ens nuddar vid ett tangentbord. Måntro om det finns tangentbord för vänsterhänta? Kanske måste införskaffa ett sådant i så fall för att andra händernas rörelsemönster och låta vänster lillfinger jobba mer och låta det högra slippa ta så mycket ansvar. 
    Och så det där med shopping. Behöver alltså en väska eftersom min hemmasydda väska med pandor på inte känns så professionell. Men jag vet inte vad man får lova att köpa nu för tiden. Ingenting med tanke på att vi igår passerade dagen när årets resurser för jordklotet var förbrukade. Men okej, jag bortser från det. I normala fall är jag ingen extremt överdriven konsumist. Fuskläder går nog bort eftersom det är plast, och plast väl är dåligt på alla sätt och vis. Tyg känns inte så rejält och det är dessutom svårt att hitta en som passar i stil och funktion till sitt syfte. Skinn, då? Får man köpa det? I det långa loppet kanske det är bra. Men jag såg på teve för någon månad sedan hur de som arbetar med att färga skinn vadar i färgkar. Inte så hälsosamt. Å andra sidan är det väl samma sak med tyg? Någon på andra sidan jordklotet som blir sjuk av att framställa mitt tyg. Återstår att köpa en begagnad väska, vilket framstår som minst skurkaktigt. Men de luktar ofta så konstigt. Typ unket. Och gammalt. (Och nu har jag inte ens nuddat vid allt annat jag funderat över när det gäller miljö och tredje världens fabriksarbetare när jag ägnat mig åt att försöka göra lighten hemtrevlig. Lighten är det hemliga kodordet för lägenheten.)
     Och just nu medan jag avslutar detta blogginlägg äter jag smågodis, vilket troligtvis är moraliskt förkastligt ur flera aspekter det också.
     Inte i huvudet på John Malkovich, men på Lina Stoltz.
Denna rosa och grå godis smakar som farmors källare.
 

Kommentarer

Postat av: Malin

Publicerad 2014-08-20 21:11:30

Tänk på bokmässan i G-borg och ditt kommande tv-framträdande! Och, jag vet att du trots regnjacka, svett, ostylat hår och ingen makeup ÄNDÅ såg bra ut. Som en ung nyponros. Naturligt vacker. Som alltid. Förresten,njut. En författare FÅR ju se ut "hur som helst". Ungefär som en föräldraledig mamma ;)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela