Fästmän och andra män

Publicerad 2014-07-17 22:26:00 i Allmänt,

Min förlovningsring! Jag kunde inte hitta min förlovningsring!
Jag rände runt i huset och sökte på alla tänkbara ställen. Var sätter jag viktiga saker? Jag sökte i skåp och lådor. Försökte minnas var jag senast sett den och vad som kunde tänkas vara en säker förvaringsplats. Ni vet när man tänker "om jag sätter den här så kommer jag att komma ihåg det sedan" ... Jo, och ni vet hur det brukar gå ...
Nåväl, jag hittade den. Jag visste ju att den fanns någonstans i huset och till sist hittade jag den i en låda på översta hyllan i garderoben i flickornas sovrum.
Så här ser den ut.
Äkta plast. Passar perfekt på mitt lillfinger. Men jag har satt den i ett band så jag kan ha den om halsen istället eftersom dess främsta fördel inte är att den är särskilt skön att ha på sig.
Ni förstår. Jag har inte bara en äkta man. Jag har även en fästman.
 
Idag var vi på dop, ett av de sällsynta tillfällena när vi får chans att träffa min mans syskonbarn och deras barn. Idag döptes faster Beriths barnbarn Alfons. Alfons farbröder Dennis och Jonathan (för övrigt f.d. CS-spelare på internationell nivå) var så klart där och det var första gången jag träffade deras flickvänner. För Jonathans Sanna presenterade jag mig på följande sätt: "Hej, jag är förlovad med din pojkvän."
Vi förlovade oss redan 1993. Jag och Ronnie hade precis förlovat oss och var och hälsade på hos Berith och hennes familj. Jonte, 4,5 år gammal, frågade vad det betyder att förlova sig. Vi förklarade att det är när en pojke och en flicka tycker om varandra mycket och ger varandra en fin ring. Tämligen omedelbart försvann Jonte upp på övervåningen. Han var inte borta någon lång stund innan han kom ner i köket och överräckte denna fina gröna ring till mig. Den lille tjejtjusaren.
Jag berättade alltså detta för Sanna idag och hon visade upp sitt stackars nakna ringfinger utan vare sig guld eller plast på. Stackars flicka, som ovetandes gått och väntat på en man som redan lovat bort sig själv för 21 år sedan.
Efter dopet skildes paret åt eftersom Jonte stannade kvar i Överkalix och Sanna var tvungen att åka tillbaka till jobbet i Luleå. Undras just vad Jonathan går och funderar på in sin ensamhet hemma i barndomshemmet ikväll. Jag vet inte, jag. Men kanske att unge herr Wallenberg endera dagen gör sig ärende in på någon guldsmedsaffär ...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela