Veckans dilemma

Publicerad 2014-05-28 09:56:00 i Allmänt,

Veckans dilemmafrågor:
Montessori eller "vanlig" skola?
Svensk eller engelsk titel på kommande ungdomsroman?
 
På 90-talet var det fokus på mycket individuellt arbete för eleverna och de skulle hellre söka fakta själva än använda färdiga läromedel. Under 00-talet har det svängt över till att lärarna återigen ska undervisa eleverna. I veckan besökte vi Monessoriskolan i Luleå. Jag gillar tanken på att en skola faktiskt har en idé om hur man vill jobba och att man har kunskap om en speciell pedagogik. Men är risken att eleverna sitter och "lär sig själva"? Hur funkar det t.ex. med engelska i åk 4 med att sitta och jobba med sitt eget material när fokus ska vara på att lyssna och tala? Och i svenska? Läser eleverna varsin bok eller läser man gemensamt och diskuterar? Skulle helst vilja sitta ner med lärarna i varje ämne och fråga ut dem ... Men å andra sidan såg det ut att vara verklig arbetso i skolan och utan det funkar ju ingen pedagogik. Och när vi besökte Östra skolan förra veckan visste vi inte att vi skulle erbjudas plats på Montessori, så då tyckte jag inte det var någon idé att fråga så mycket, utan vi gick mest bara på rundvandring. Fick bra intryck av lärarna på Östra också. Svårt.
Så: vilken är den avgörande frågan jag ska ställa till de olika skolorna för att ta reda på vilken vi ska välja?
 
Som förälder är jag kanske besvärlig för skolan. Men jag måste vara världens enklaste författare att jobba med för förläggaren och redaktören. Jag går med på alla förändringar de föreslår, kanske för att jag ser att det alltid är någon förbättring. Jag har gjort sex böcker hittills, de två har förmodligen gjort flera hundra. Nu senast är det titeln på kommande bok som de föreslog en ändring på, om jag tycker att det kan vara en okej idé. Självklart! Titel är mitt sämsta område och jag hittar i princip aldrig på dem själv. De vill ha en bra titel för att "Boken ligger oss så himla varmt om hjärtat att vi verkligen vill att den ska synas, märkas och sticka ut". Det känns ju lovande! Nu föreslog de en engelsk titel (som finns med i boken) eller en svensk översättning av densamma. Det blir lite mer tamt på svenska, så just nu lutar det åt den engelska. Är inte svenska ungdomar bland de bästa i världen på engelska som andraspråk? Sedan kanske de inte kommer att förstå den svenska texten eftersom de är bland de sämsta i världen på sitt modersmål.  
 
Och förresten så har jag en dilemmafråga till: Hur mycket nya kläder är det rimligt att köpa? Har den senaste veckan köpt tre par byxor, en kavaj, en tjocktröja, två t-shirtar och en blus. Och en klänning som ska komma med posten. Plus sommarkläder och skor till barnen. Känner mig på ett sätt nöjd över att på egen hand lyckats förnya min garderob, men har samtidigt dåligt samvete (vilket jag ju i och för sig alltid har för allting). Min plan är nu att bjuda in svägerskan Helena för att gå igenom alla mina kläder och se vad som passar ihop och vad som ska förpassas in i glömskan. Sedan behöver jag en ny väska, eller egentligen två, men den enda jag hittat som jag gillar kostade så mycket. Och ja, det är också ett återkommande tema: att jag bara tycks gilla saker som kostar mer än in budget tillåter ...
Livet är för kort för att ha fula kläder, och sen slutar det ändå allt för ofta med praktiska träningsskor, ryggsäck och allväderjacka.

Glasstider

Publicerad 2014-05-26 13:22:00 i Allmänt,

Personligen har jag inga problem med chokladbollar. Jag har inte sagt negerboll sedan någon gång på 80-talet och tycker att det ordet känns lika omodernt som kassettbandspelare och fragglarna. Jag gillar chokladbollar och gör gärna en lite lyxigare variant med en skvätt grädde i. Däremot har jag vissa problem med en av GBs glassar som dök upp i sortimentet 1979. Nämligen pinnglassen Nogger, som fått sitt namn på grund av sin nougatsmak. Det händer att jag äter den glassen då och då, så länge jag slipper uttala namnet. För även om varken "neger" eller "nigger" finns i mitt ordförråd har jag en intensiv känsla av att jag kommer att säga fel. Liksom få en tillfällig släng av tourettes syndrom. Så fort jag ens funderar på det börjar det snurra nästan som en tvångstanke och jag vet till sist inte vilket ord som betyder vad, och även om jag inuti min hjärna utrett vilket ord jag ska säga är jag rädd att tungan ska snubbla och byta ut vokalen i sista stund. Därför köper jag 88:an istället och sänder ett tack till BG för att de valde att behålla 88:an och skrota 89:an i samband med noggerns intåg på glasskartan. 89:an innehöll svartvinbär och blev inte lika populär som 88:an. För tänk om det hade varit tvärt om, att 89:an hade funnits kvar. Då hade jag inte kunnat köpa den heller, för det ordet är alldeles för förvillande likt en annat ord som jag skulle tycka var likaledes pinsamt att yttra i offentligheten och jag hade fått stå där vid glassdisken med inte bara ett, utan två mantran i huvudet: "inte säga nigger, inte säga 69:a"...
 
Fast förresten, inget av det hade varit värre än att sitta i direktsändning som Petra Nordlund och kalla Bertil Karlefors för Bertil Falukorv, inte bara en, utan närapå två gånger! (tips: finns på youtube)
 

spektakel m.m.

Publicerad 2014-05-23 22:45:41 i Allmänt,

Oj, vilka dagar! Jag har varit så social! Drog till Stockholm i onsdags och började med att tillbringa en kväll på författarförbundet. Lyssnade på ett panelsamtal, pratade med några kollegor och åt grekisk sallad. På torsdag tog jag spårvagnen till Djurgården och promenerade på Waldemarsudde i solen. Fortsatte sedan till Rosendahl där jag åt soppa och ekologisk glass som verkligen smakade grädde och jordgubbar. Sedan ett par mindre bra timmar i affärer där jag inte lyckades inhandla något annat än en Coca-cola. Nåja, det var ju väntat. Efter att ha vilat en stund och svidat om lite begav jag och min resväska oss till Riddarholmen och Rabén & Sjögrens sommarfest. Mingelbuffé på innergården och jag får erkänna att jag är stolt över min insats. Stannade flera timmar och pratade med en hel del olika personer, återsåg några personer jag träffat tidigare och lärde känna en och annan ny författare. Kul. Blev presenterad för den framgångsrika ungdomsboksförfattaren, tillika läsambassadören Johanna Lindbäck och gissa vad hon har gemensamt med konstnären Karin Mamma Andersson? Jo, båda har en förälder från Överkalix. Givetvis. Någon som utifrån Johanna Lindbäcks efternamn kan gissa från vilken by hennes pappa kommer? Lite starstruck fick jag också bli. Först när jag såg en knallgul kostym och insåg att det var Lennart Hellsing, alltså författaren till bl.a. Krakel Spektakel, som förärat oss övriga medelmåttor med sin närvaro. Eftersom han snart fyller 95 år sjöng vi allihop "Här dansar herr Gurka" för honom. Åh, vad jag hade velat be om en autograf, men jag vågade inte riktigt tyvärr. Som fotot jag tog bevisar var jag inte den enda som tittade utan att våga närma mig. Vid ett tillfälle klev en man ut på trappan och passerade tvärs genom festligheterna vilket fick folk att utbrista i en spontan applåd innan han försvann ut genom grindarna. Jag var lyckligtvis inte den enda där som inte kände igen nobelpristagaren Maria Vargas Llosa.  Jahapp, sedan fortsatte jag till Marta och han med lite te och prat vid köksbordet innan det var dags att få några timmars sömn. Upp tidigt på fredagens morgon för att flyga hem. Kunde dock inte ta helg direkt, även om jag var rätt trött eftersom jag hade ännu en mingelbuffé. Denna gång för att få Årets Nyföretagarpris på näringslivsgalan här i Överkalix. Fast ... jag tror det var lättare att mingla i Stockholm än på Folkets Hus i Bränna ... Nåja, det var trevligt ändå och roligt när man känner att många av gratulationerna verkligen är uppriktiga. Är väldigt glad för uppmuntran det betyder att få ett pris, och som jag sa i mitt korta tacktal kan det behövas en påminnelse om att jag faktiskt är företagare. Avslutningen på festligheterna blev Joe Labero-show vilket var riktigt underhållande. Så tack för det, alla i den grupp som utsåg mig till årets pristagare. Kvällen avslutas nu i soffan med en tekopp och choklad som jag fått av min snälla familj. Skönt att vila fötterna och benen efter två kvällar i rad i högklackat. Gissar att jag kommer att sova riktigt gott i min egen säng i natt!
                      

shop 'til you drop!

Publicerad 2014-05-19 22:08:56 i Allmänt,

Shop 'til you drop blir i mitt fall enormt billigt eftersom jag får svimningskänslor bara av att tänka på shopping. Att vara inne i en affär framkallar kramp över bröstet. Idag har jag gått förbi en jeansaffär och sneglat in. Jag har också gått in i många skoaffärer och provat skor med flickorna. Jag har en sak att säga: Jag Vill Inte! Jag vill för resten av all framtid slippa göra något som helst kläd- eller skoinköp, vare sig till mig själv eller någon annan. Problemen är många:
Jag vet inte vad jag gillar och vill ha.
När jag vet vad jag vill ha finns det inte eftersom alla affärer har typ samma kläder.
Jag vill inte köpa billiga kläder.
Jag vill inte köpa dyra kläder.
Jag vill inte köpa något jag inte behöver.
Jag har ingen begåvning när det gäller att shoppa vilket betyder att mina inköp inte passar ihop med varandra.
Jag blir fysiskt svag av att vara inne i stora affärer.
Jag vill inte göra av med mina pengar eftersom jag redan oroar mig för min pension.
Jag vet inte vad jag passar i.
Jag fryser nästan jämt, men är inte så road av att bara köpa tjocktröjor.
 
Att tänka på mängden varor som finns till försäljning i alla världens butiker är nästan lika läskigt som att tänka på rymden. Det är lika oändligt. Varifrån kommer de? Vem har tillverkat dem? Vilka ämnen och gifter består de av? Vem har behov av alla dessa grejer? Och slutligen: vad händer med allt som ingen köper? Fast det vet man väl. Det skickas till tredje världen. Slår ut deras egna ekonomier och bygger elektroniksopberg.
 
Vi har idag köpt strumpbyxor, en badtrosa och en bikini. Inte ens en liten tub fotkräm som jag behövde lyckades jag köpa till mig själv. Att handla till någon annan är trots allt ett litet snäpp enklare. Vi köpte två par strumpbyxor. Vet inte om Jasmin behövde två par. Ett tunnare par och ett tjockare. Ifall sommaren blir kall i år igen. Hon har redan en ny baddräkt och nu fick hon en badtrosa. Ifall sommaren blir varm. Det känns onödigt, men de hade nyckelpigor och volang på.
 
Själv skulle jag behöva jeans. Ett par icke-begagnade, icke-urtvättade. Lagom i storlek skulle också vara bra. I förra veckan provade jag ett par byxor. Filippa K. Ettusen sexhundra kronor. Jepp. Allt som är dyrt passar jag i. Konstigt nog. Därför ser jag på prislappen först. Onödigt att börja gilla något man inte har råd med. Fast det glömde jag den här gången. Jag har inte råd med ettusen sexhundra just nu.
 
Skor och jackor sedan! Jag vet inte hur många praktiska skor och jackor jag köpt under åren. Massor. Promenadskor och parkasar! Sandaler i fotriktig modell. Regnjackor och softshelljackor. Praktiskt är Fult. Praktiska väskor är också fula. Jag har en mycket praktisk liten ryggsäck med många fickor som jag fått av min man. Men det är Inte en Handväska. Och inte ens en trendig fjällräven. Men nu ska jag skaffa portfölj. Det har Malin bestämt.
 
Nej, hädanefter ska vi följa den strategi som hittills visat sig fungera bäst. Lina säger till Ronnie vad som ska köpas och han sköter, eventuellt tillsammans med barnen, själva inhandlandet. Nå, när det gäller barnens behov i alla fall. Mina inköp vågar jag ännu inte delegera. Det har visat sig att jag och mina fötter är betydligt mindre än Ronnie uppfattar dem. Men jag ska inte klaga. Sist jag blev ombedd att köpa en skjorta till Ronnie köpte jag en som både var ful och för stor. Inte avsiktligt naturligtvis. Det bara blev så, eftersom jag har betyget F i shoppande.
 
Och jag vet! Man kan handla på Internet. Jag har provat. Det är varken roligare eller enklare än att göra det live.
På onsdag drar jag till Stockholm. Jag kommer Inte att shoppa där. Lika lite som jag shoppade när jag var i London. Eller i Moskva. Nej, minst ångest får jag av att shoppa i Överkalix. Det är så lätt! Hittar man ett enda par jeans som passar eller ett enda par skor (så länge skoaffären fanns kvar vill säga) så köper man det. Jätteenkelt. Förutom om det är Filippa K för 1 600 kr. Ja, eller så köper man det i alla fall ...
 
 
 
 

Fjärde riket

Publicerad 2014-05-18 21:53:00 i Allmänt,

När jag går in på biblioteket kommer jag som regel ut med fler böcker än jag tänkt mig. Inte alltid hinner jag läsa allt jag lånar. I fredags lånade jag i alla fall en bok som jag läst under helgen. Fjärde riket heter den och handlar om Blenda som kommer ny till en skola och vägrar acceptera den ordning som råder där. Nämligen att en liten klick högstatuselever styr över både elever, lärare och rektor. Efter ett grupparbete om hur Hitler kunde ta makten kommer hon på att hon genom att använda hans metoder kan ändra maktordningen på skolan. 
     Det som dröjer sig kvar efter läsningen är varken karaktärerna eller berättelsen i sig, utan själva utforskandet av idén. Det är en bra "bruksbok" som utreder en intressant tanke och jag läser ivrigt vidare för att se hur allt ska utveckla sig och vilket nästa steg i kampen ska bli. Blenda lyckas och blir den nya ledaren. Tyvärr går allt ändå åt skogen. Slutsatsen blir att den som försöker slåss i ett korrupt system måste spela lika fult som motståndaren för att ha en chans, vilket leder till det egna moraliska förfallet.
     Författaren har skolans tematiska demokrativecka som utgångspunkt och visar därigenom hur goda intentioner från vuxenhåll inte betyder något så länge skygglapparna är på och inte ens de vuxna som faktiskt ser spelet vågar gå emot skolans drottning och hennes entourage. Till exempel dunkar lärarna sig själva i ryggen när de har demokratiska omröstningar i klassrummet, vilka naturligtvis alltid utfaller till maktelitens fördel eftersom alla elever vet vad som gäller och inte vågar rösta emot de styrande i klassen.
    Om jag var skolledare skulle jag be mina lärare läsa boken och sedan fråga dem hur de i praktiken omsätter snack till verkstad och i handling ser till att ta makten från "prinsarna" och "prinsessorna" i korridorerna och klassrummen. För ja, om verkligheten inte alldeles för ofta såg ut ungefär som i berättelsens Ängholmsskolan skulle det inte ha funnits något behov av att skriva boken. Jag hoppas dock att ingen läsare inspireras till att försöka få till en förändring i sin egen skola eller klass eftersom det med största sannolikhet bara leder till elände för en själv - oavsett om man försöker på fredligt sätt eller med manipulationer och fula knep. På en sant demokratisk skola som genomsyras av tanken om alla människors lika värde och att alla har rätt till sin åsikt behövs inga sådana aktioner. På en skola som är falskt demokratisk kommer "motståndselever" inte att få något stöd av de vuxna, och utan det är de dömda att förvärra sin egen situation.
 
Och det här skulle bara bli ett kort, ytligt inlägg om min helg, men blev under skrivprocessen något helt annat. Precis som föregående inlägg skulle handla om ... ja, jag minns inte, men inte fleccekoftor och sidenblusar i alla fall. Men, men ... Kanske jag lyckas nästa gång att skriva om något helt ... banalt ... Jo, jag tror det blir så. Imorgon ska jag skriva om kläder. Mina ständiga klädproblem och hur jag går klädd både i jeans som jag fått begagnade av min syster och i jeans som jag gett bort begagnade och sedan fått tillbaka dubbelbegagnade. Kan dock hända att det inlägget oförhappandes leder in på kapitalism, miljöförstöring eller dylikt. Den som läser får se ...
 
 

dripp, dropp

Publicerad 2014-05-16 21:56:00 i Allmänt,

Så här är det: jag har inte varit särskilt produktiv på ett tag. Dagarna har gått åt till mycket annat än skrivande. Senaste åren har jag blivit mycket mer stresskänslig och jag klarar inte längre av att ha mer än ett par bollar i luften samtidigt. Det har tagit ett tag för mig att inse och också ett tag att acceptera. När man blir körd i en torktumlare är man lite ... omtumlad ... när man kravlar sig ur. Jag tror dessutom att jag krympte lite och har inte ännu återfått min ursprungliga form. Eller tror och tror, jag försökte medvetet förminska mig. När inte det hjälpte hängde jag undan mig själv i garderoben, men det hjälpte inte heller. En fleecekofta kommer aldrig att acceptera en sidenblus så jag ser till att undvika fleecekoftor. När jag nu ändå är inne på ämnet kan jag berätta att fleece och siden har vissa saker gemensamt. De värmer mot kyla, är elastiskt  och passar att användas till sportkläder. De tål inte hög värme och torktumling. Siden krymper i tumlaren medan fleecen fattar eld.
     Sedan finns det andra skillnader. Fleece är ofta gamla återvunna plastflaskor och eftersom det alstrar statisk elektricitet är det inte lämplig i säkerhetszoner med explosionsrisk - ja, ni vet väl vilka obehagliga stötar man kan få i kontakt med t.ex. en fleecekofta. Dessutom förorenar fleece miljön och främst haven, även om det kommer att ta några år innan vi ser den fulla effekten av utsläppen som fleece orsakar. Så även om fleece kan kännas mjukt och värmande så är det alltså en miljöfara som när man minst anar det ger dig en elektrisk stöt.
     Siden är ett material som är helt naturligt och äkta. Förutom att det har en förmåga att värma vid kyla så svalkar det vid värme. Det reflekterar ljus och har en enastående styrka trots att det är så tunt. Siden kan inte heller angripas av mögel och röta. Många tycker om sidenet för dess vackra fall och sköna känsla mot huden.
     Ja, i alla fall, åter till saken. Tänkte att jag behöver skriva lite opretentiöst. Bara låta kranen börja droppa lite. Vilket jag gör här. Dripp, dropp. Det är ingen hemlig blogg för utvalda människor, men ingen offentlig heller. Förhoppningen är väl ändå att säga saker här som jag inte kan eller vill säga på min öppna blogg. Och jag avslutar med att säga: upp till kamp mot fleecekoftan! Släng den i torktumlaren och på med högsta värmen!
Eller förresten, låt den gå omkring där och bli noppig. Den kan lika lite rå för att den är en miljöfarlig läskflaskrestprodukt som någon annan kan rå för att den är en Unik SidenBlus ...
 
 
    
 

 

 

 

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela