maken min

Publicerad 2014-11-25 21:09:00 i Allmänt,

Ont i magen var det idag, ja ... Egentligen borde jag ha något slags jubileum i dagarna, eftersom min mage mått himla bra i ungefär ett år, alltså sedan jag sa tack och hej för gott till en arbetsmiljö som var ungefär lika hälsosam för mig som asbest. Men det var inte det jag skulle skriva om den här gången. Intressant notering är dock att några av mina läsare ville läsa det senaste inlägget om det ämnet hemskt många gånger. Antalet sidvisningar just den dagen var fyra gånger högre än antalet unika besökare. Beats me ...
Tänkte roa mig med att räkna upp möjliga anledningar till att min mage (eller make om man pratar överkalixdialekt med hårda konsonanter - fast det vet jag ju egentligen inget om eftersom jag inte lyckades väl på testet jag gjorde härom dagen, och det är ju ytterligare ett trauma: att varken kunna överkalixmål eller meänkieli. Helt rotlös!)
- förestående jul med ångestframkallande julklappsbekymmer
- förestående 40-årskalas (alltså inte att bli fyrtio, utan att ordna själva kalaset, fast jag vill ju ha kalas)
- bristande motion
- en släng av magsjuka
- slarvig kosthållning
- påminnelse om att jag är i en bransch med ungefär lika goda ekonomiska framtidsutsikter som att vara tevereparatör.
- att vara egenföretagare
- insikten om att lärarjobb är ganska kul i små doser, men föga utmanande i det långa loppet (och vad ska jag då falla tillbaka till när ingen längre läser böcker?)
Om jag låter bli att äta får jag inte så ont i magen, fast då blir jag lite hungrig och på väldigt dåligt humör. Och nu ska brödet in i ugnen och tårtan göras!
 

Kommentarer

Postat av: Anna

Publicerad 2014-11-25 21:19:21

Tror på en släng av magsjuka. Det är visst många som lider av det just nu.

Svar: nä hoppas inte
Lina Stoltz

Postat av: Madd

Publicerad 2014-11-29 09:26:10

Lina - vilket inlägg är det du menar? Om asbest och arbetsmiljö.

Hur som helst, så är vi varandras arbetsmiljö. Jag har också varit på arbetsplatser som inte varit bra för min känsliga själ. Det yttrade sig i kroppsliga symptom. Med distans insåg jag det efteråt. Är ändå glad att jag upptäckte vilka människor jag hade omkring mig. Inget ont som för något gott med sig=).

Ät vitpepparkorn. Förbyggande mot magsjuka.

Vi hörs och syns!
Kram!

Svar: Det förra, om när min chef sa att "alla kan inte få som de vill". I slutänden är jag nog ändå tacksam för de erfarenheter jag fått, det har gett mig många insikter om hur människor fungerar. Och i slutänden har jag hellre en känslig än en okänslig själ :-) Kram!
Lina Stoltz

Postat av: Madde

Publicerad 2014-12-02 05:56:02

Aha...nu föll polletten ned=).Ja, det har man (jag) också varit med om; "Alla kan inte få som de vill...", men det är märkligt att en del alltid får som de vill...

Jo, jag håller med. Heller känslig än okänslig, för okänslighet hänger samman med brist på empati och vem vill vara utan empati? Men man (inte jag) kanske saknar förmågan till att vara empatisk? Särskilt svårt är det att vara empatisk vid självupptagenhet=).

Jag lär så länge jag lever, i nöden prövas vännen och ur kris föds utveckling.

När jag nominerade dig till NSD:s kulturpris skickade jag med länken till din andra blogg, så du får kanske fler läsare där nu. Hoppas att du vinner!

Kram!

Svar: Tack iaf för nomineringen, bara det betyder mycket :-)
Lina Stoltz

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela