Serviceminded (gästblogg)

Publicerad 2014-11-28 13:58:11 i Allmänt,

I veckan har jag haft en praoelev och en av hennes arbetsuppgifter blev att skriva ett blogginlägg.

 

På måndag eftermiddag så skulle jag och min moster gå och köpa färgpatroner. Jag strosade runt i den gigantiska affären på måfå. När jag hade kommit så långt som till TV-apparaterna så kom det fram en man till mig och frågade:

– Ursäkta, men har du några funderingar?

Jag blev överlycklig! Äntligen någon som frågade. Jag började ösa ur mig alla mina funderingar om skolan, om världen och om livet i sig. Jag berättade att jag är orolig över miljöförstöringarna och att jag inte vet hur jag ska göra för att få bra betyg i skolan. Jag berättade att jag är rädd för Ebola, och för att det är så många som dör av droger. Om att mina klasskamrater har svårt att hålla sams och att min telefon tjorvar. Jag undrade varför alla luleåkillar har likadana kläder och hur det skulle vara att bli hockeyproffs. 

Just när jag var mitt uppe i att berätta om varför jag är less på mina basketträningar så sa mannen:

– Eh, jag tror inte att jag kan hjälpa dig med just det där …

Jag hade varit så upptagen med att berätta att jag nästan hade glömt att han stod där. Och när jag tittade på honom så insåg jag att han inte hade frågat mig av vänlighet. Han var tvungen att fråga mig eftersom att han jobbade i affären.

Han tittade sig omkring lite som att han försökte leta efter någon som kunde hjälpa honom. Jag tror att han började ångra att han inte hade valt att fråga en annan kund . Jag hasplade snabbt ur mig en ursäkt och gick därifrån.

Jag skämdes lite, men jag kände mig ändå glad över att jag hade fått ur mig alla mina funderingar till någon som bara stod och lyssnade. Det skulle inte komma några följder. Ingen som tyckte att man skulle samtala med någon kurator eller någon med hög utbildning, som ändå inte har några svar.  

När jag gick ut från affären så fanns det fyra knappar som man kunde trycka på eftersom de ville veta om man var nöjd. En glad, en mellan, en sur och en arg. Jag tog den glada gubben för jag tyckte att jag hade fått bra service.

/Elin Tegelid

Kommentarer

Postat av: Anna

Publicerad 2014-11-28 15:13:36

Ha, ha, ha!!! Så bra!!! :)

Postat av: Malin

Publicerad 2014-11-28 15:59:33

Toppen! Tusen gånger bättre än Läckberg ;)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela