KRAS!

Publicerad 2015-01-24 14:32:00 i Allmänt,

Idag hade jag egentligen tänkt stanna i bilen medan Mirjam och Sofia gick in på Röda korset för att titta om där fanns några Kitty-böcker. Men jag blev uttråkad och gick in ändå. Som jag brukar gick jag en runda bland porslinet och blev så glad när jag såg nya tallrikar till vår servis som inte längre tillverkas. I riktigt fint skick var de. Och till bra pris dessutom. I rena glädjen slog jag till på en ursöt kaffekopp med fat för fem kronor, utifall jag kommer att börja dricka kaffe den närmsta tiden - vilket jag planerar.
     Dock hände lite andra saker här hemma under samma tid. Lilla Jasmin öppnade samtidigt båda dörrarna på det skåp vi har i vardagsrummet vilket fick det att välta över henne. Ja, jag vet att man ska fästa alla möbler i väggen, men det är nog besvärligt att få in en vanlig spik i de här betongväggarna, så vi tog det osäkra för det säkra den här gången. Vi trodde väl inte att det var så stor vickrisk eftersom skåpet är så lågt. Ovanpå skåpet stod både mina fina födelsedagspresenter i form av ljuslyktor och några stilfulla glas i olika storlekar och former som jag fyndat second hand och använder som värmeljushållare. Behöver jag säga vad som hände? Det blev helt enkelt ett stort kras av alltihop. Några enstaka prydnader klarade sig.
     Trots min mogna ålder blev jag jätteledsen när jag kom hem och såg vad som hänt. Jag stängde in mig på toaletten och grät så mascaran rann. Inte för att jag kanske hade behövt gömma mig, men jag tyckte det räckte att Jasmin såg att jag blev lite ledsen, för hon sa ändå flera gånger: "Visst inte var det mitt fel?". Nej, det var en olycka men man kan bli ledsen i alla fall.
     Om det då bara hade varit så enkelt. Själv tyckte jag givetvis att jag överreagerade. Speciellt med tanke på att tiggaren Katarina som sitter utanför Ica här nere inte har vare sig något helt eller trasigt orreforsglas att sörja över. Eller med tanke på att Jasmin klarade sig utan skråmor. Det hade kunnat gå mycket värre. När man överväger saken borde jag alltså känna tacksamhet över alltihop. Jag borde ägna resten av dagen åt att glädjas!
     Men det tänker jag inte göra! Jag tänker vägra tacksamhetsterrorn som väller över oss via tidningsartiklar och visdomsord på facebook. Jag tänker inte göra lemonad av citronerna. Jag tänker inte intala mig att livet skänker mig de erfarenheter jag behöver. Jag tänker inte intala mig att det hände av en mening. Jag tänker tycka synd om mig själv och känna mig ledsen. Jag tänker ägna en stund av den här dagen åt en orgie i självömkan. Mina fina saker är trasiga. Några av dem kan jag ersätta med nya, andra inte.
     Jag trodde jag att jag äntligen hade inrett vår lägenhet färdigt. Tydligen inte. Glad i hågen kom jag hem med mina nya tallrikar och tänkte att den har dagen inte blev så dum i alla fall. Men det blev den. Dum. Jättedum.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Malin

Publicerad 2015-01-24 15:21:04

Jag hade känt precis som du gjorde. Och förmodligen också låst in mig på toa :(

Postat av: Malin

Publicerad 2015-01-24 15:21:05

Jag hade känt precis som du gjorde. Och förmodligen också låst in mig på toa :(

Postat av: Madde

Publicerad 2015-01-25 07:58:55

Lina - tur att inte Jasmin gjorde sig illa.

Fortsätt vara tacksam. Ändå. Och glädjas.

Bitterheten lurar om hörnet i livet bland prylar, saker och ting.

Även om du låser in dig på toan=). Vi är inte mer än bara människor. Men - lyssna till din inre röst om vad som känns bäst för dig.

Kram till dig från mig!

Ps. Läs inte alla kloka ord på FB ex.. Det är ett sätt=). Jag har valt bort FB och jag läser det jag vill läsa=), som din blogg t.ex. Ds.

Postat av: Anna

Publicerad 2015-01-25 16:50:22

Jag hade också blivit arg och ledsen. Men jag hade nog gråtit öppet i köket för att alla skulle veta hur synd det var om mig. Människor som hela tiden måste tala om hur tacksamma de är blir jag lite misstänksam emot.

Postat av: Madde

Publicerad 2015-01-26 17:06:36

Anna - det bjuder jag på=).

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela