Katharsis

Publicerad 2015-07-19 21:15:32 i Allmänt,

Och såsom varje år förundrades folket över att regnet åter hängde tungt från himmelen den sista marknadsdagen, som enligt tradition voro en Söndag. En glesnad skara gingo utan mål längs gatorna med ännu icke tömda penningpåsar medan månglarna sutto i sina tält och halvhjärtat lät återstoden av sina varor finna en ny besittare. Det fanns bland dessa de som icke varit bland de första utan de sista att förslösa sina medel ty de voro mer eftertänksamma, och sådana som icke förmått stilla sitt begär i det att det som dukats upp inför dem synes oändligt och tycktes tala till deras hjärtan. Fyra dagar till mammons och rusets ära ledo nu obevekligt mot sitt slut i det att människorna i klungor eller allena gingo mot sina boningar under det att larm och gamman stilla ebba ut. Männen, kvinnorna och barnen bar sina bördor. Alla hava de införskaffat något: grannlåt av de olika slag att pryda såväl hem som lekamen, ting ägnade för förströelse och diverse njutningar för gommen. Dock voro bördorna även av annat slag, ty frosseri och lättja voro icke det enda de hängiva sig åt.

Herren lät sina änglar skåda ner från sin faders hem i ovan och deras tårar flöda ned över jorden. De kunna icke behärska sig, utan deras gråt störta ohämmat över mark och människor i det att deras tårflöden skola skölja bort allt orent. Marken renas från de kroppsliga utsöndringar i form av uppkastningar och latrin de överförfriskade och för stunden till sinnet svaga lämna efter sig under nattens sena timmar, då de låta nöd gå före lag. Änglarnas ögonvatten skola också tvätta människornas kroppar för att de må vara renade då de åter taga sina makor och makar i sina armar efter att av vällust ha lånat sin lekamen till sin nästas hustru eller man. Även de som i vrede burit hand på sin nästa skola göras fria från synd. Folket huka mot himmelens väta, i det att Guds renaste väsen skölja människorna rena till kropp och själ. De äro icke mer än barn i sin okunnighet då de förundras över regnet, ty de förstå icke bättre än att tro att det skola vara en ödets slump.

Då Söndagen nalkas sitt slut voro kvällen ljus och en försiktig sol låta några strålar falla genom molnen ned på en värld som voro något renare medan änglarna ömt torka varandras tårar till tröst över människorna de voro satta att vaka över.

Kommentarer

Postat av: Anna

Publicerad 2015-07-27 10:13:11

Det var en vacker text. Tyvärr även sant.

Postat av: Malin

Publicerad 2015-08-01 13:02:53

Fantastiskt. Du är ett proffs. Måste dela.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela