På mitt skrivbord

Publicerad 2015-06-15 22:25:20 i Allmänt,

 
 
 
Det handgjorda konstverket på mitt skrivbord får mig att tänka på hur många människor beter sig - speciellt när jag följer vissa debatter i media. Nämligen som om de inte har någon hjärna, utan huvudlöst rusar runt utan vare sig mål eller mening, men sprängfyllda av sin egen sanning. Den rödögda gnagaren med lång svans ska påminna mig om att utmana mina rädslor, vilket jag lyckas med vid sällsynta tillfällen.  
 

Vaginavarning

Publicerad 2015-06-10 19:59:00 i Allmänt,

Ursäkta mig damen, om jag får be
Det finns något jag råkat se
Din ena blygdläpp hänger ut
Där nere säger det tittut
Ursäkta mig herrn, om jag får be
Det finns något jag råkat se
Din hud är alldeles illande röd
Solen har förvandlat den till glöd
Ursäkta mitt herrskap, om jag får be
Detta är bara en enkel buffé
Men är en tröja för mycket begärt
Att äta nästan naken är rent vulgärt
Pojkar och flickor, om jag får be
Det finns något jag råkat se
Någon har klottrat på din kropp
Överallt från tå till topp
Vad vill jag då berätta?
Nå, inget mer än detta:
Nån har bikinitrosan på glänt
Från en annan osar fettet bränt
En ful tatuering är permanent
På solhotell är intressant att bo
Nästan som att gå på zoo
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Våldgästad

Publicerad 2015-06-02 09:27:28 i Allmänt,

När man inte vet varifrån den kommer eller varför. När den inte är tydlig med vad den vill säga. När den bara tar större plats för att jag tänker att det var jag som släppte in den. När ansvaret är mitt och jag tänker att jag borde gjort något på något annat sätt, men inte vet vad och när. Eller hur jag borde gjort. Och i slutänden är det allt som borde gjorts på något annat sätt och tankar som borde tänkts på annat sätt. Och känslor som inte borde kännas eller kännas annorlunda. För varje försök att säga emot växer den, vägrar låta sig tystas. Hånskrattar åt logik och försök till resonemang. Och den bara stökar omkring i kroppen som om det vore dess privata palats där den har rätt att göra vad den vill och skräpa ner och bete sig. Och jag säger åt den att lämna mig, men ordningsvakterna har tagit rast eller hinner inte ifatt. Eller har inte lärt sig rätt grepp, så den slinker dem ur händerna. I magen, i magen, i bröstet. Inuti hjärnan härjar den. Den som inte tar hänsyn, den som är respektlös och självisk. Och jag söker, söker: varför har den kommit och vad vill den säga.

Fröken Pimpinett

Publicerad 2015-06-01 13:43:00 i Allmänt,

Mirjams väckarklocka har fått en ny funktion. Den har blivit sovklocka. Redan vid lunchtid igår började Jasmin fråga om den skulle ringa snart så hon fick gå och lägga sig. Det blev lite extra sen kväll för henne i lördags eftersom vi blev bjudna på badtunna hos Mirjams kompis. Det tackades ja av ren artighet, och för att Mirjam så gärna ville. Nå, trots min ibland bristande sociala begåvning avlöpte det hela väl. Vi fick bl.a. en pratstund med Pekka som sade sig ha en förkärlek för mackägare, tre stycken hade han hunnit avverka och utöver det en handfull överkalixbrudar. Nu ville han gärna bjuda mig på sprit och sälja en husvagn och eventuellt en Cheva till mig. Vänligt men bestämt tackade jag nej till båda delarna. Men som jag ansträngde mig för att vara trevlig och le, och ändå blev jag i efterhand anklagad av Ronnie för att ha "stelnat till" och till på köpet vara fördomsfull. Han hade givetvis rätt på alla punkter. När det gäller stelheten är det nåt med kroppen. Kanske blicken och ansiktsmusklerna också. "Slappna av" sa nån kille på krogen i Umeå som försökte flirta med mig nån gång på 90-talet. Jag försökte. Slängde upp fötterna på stolen bredvid och lutade mig bakåt och log. Men det är liksom inuti kroppen det knyter ihop sig. Nå, har jag inte lärt mig slappna av i såna sammanhang på över 20 år lär det väl inte nånsin hända. Och på den tiden drack jag fortfarande sprit till och med. Enda gången jag lyckats var på en punkfest, fast dagen efter hade jag whiplashskada i nacken så det vågade jag aldrig göra om. Förresten kan det behövas en och annan primadonna här i världen. Ronnies f.d. flickvän Therese kallade mig så för ungefär 25 år sedan, långt innan ens stjärnorna hade nån aning om att Dråsen skulle bli mannen i mitt liv. I lördags fick vi i alla fall med oss ett extra barn på vägen hem och på färden genom stan noterade vi att det var en väldans massa människor ute och polispiketbuss av mer avancerad modell. Tur jag bara behövde åka i bilen eftersom folksamlingar skrämmer mig en aning. Sedan skulle vi handla på Kvantum och där var det ett gäng bilburen ungdom som hängde på parkeringen. 11-åringarna i bilen frågade om jag var rädd för dem också. Nej, sa jag, det där är ju bara ungdomsligister fyllerister. Dem skulle jag våga gå ut och prata med. Sedan skulle jag förklara skillnaden mellan ungdomsligister fyllerister och andra fyllerister och då sa jag drägg och då sa kompisen "som Pekka? Fast han är snäll". Nä, inte var jag rädd för Pekka. Att dricka sprit från flaskan i badtunna är bara inte helt mitt rätta element. Men eftersom man lär sig saker av att vara i olika sammanhang med olika personer är jag nöjd med kvällen. Inte är jag den som är den. Och helt kan jag inte ha misslyckats eftersom vi fick en ny inbjudan. För övrigt fick jag en annan inbjudan tidigt i morse. Den tackade jag nej till utan längre eftertanke. Det var typ samma sak fast utan badtunna och sprit. Igår kväll somnade jag för sent eftersom jag laddade ner Spotify och var tvungen att lyssna på lite skön 80-talsmusik. -87 är visst året som gäller enligt min man som ofrivilligt fick lyssna på min musik vid teven eftersom jag misslyckats med att plugga in sladden. Så där satt jag med lurarna i öronen samtidigt som alla låtar läckte ut genom datorns högtalare. Och han klagade inte ens. Som en följd av allt detta lider jag för tillfället av lindrig sömnlöshet och som en följd därav eventuellt lindrig omdömeslöshet. All bloggläsning sker på egen risk.

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela