Ta det lugnt, kvinna!

Publicerad 2016-12-03 08:51:00 i Allmänt,

Häromdagen fick en kollega sådana bröstsmärtor under morgontimmarna att det renderade i ett besök på akuten, där det efter lite undersökningar konstaterades att smärtorna var ofarliga. När personen i fråga berättade om det för mig sa jag att om händelsen bara används i en krönika eller nåt så kan den förmiddagen ändå inte betraktas som bortkastad. Måhända tyckte universum att jag efter den krassa inställningen behövde en rejäl smäll på fingrarna, eller över näsbenet om vi ska vara nogräknade. Min blogg är ju nu ingen inkomstkälla, utan snarast att betraktas som ett gym och den dagliga träningen är inte att förakta om man vill hålla sig i trim. Så jag kan ju inte annat än falla till föga ...
       Som de flesta vet vid det här laget är mitt normala tillstånd hundra procent nyktert, även och i synnerhet under utekvällar. Ja, det känns som om det behöver påpekas just det här sammanhanget. Under fredagskvällen hade jag och Ronnie tillsammans med ett par goda vänner varit och tittat på en teater när jag och min väninna skulle gå till min bil. Eftersom det alltid grinar illa i Luleå hade jag dragit upp huvan mot kylan och gick i mycket rask takt samtidigt som jag noga betraktade marken nedanför mig för att inte halka i mina stövletter med klack. Precis när vi sneddat över en parkering ropar min kompis till, som för att varna mig för något och jag hör henne, men förstår inte vad hon varnar för och har inte nog många sekunder på mig för att min hjärna ska hinna processa informationen på ett vettigt sätt och handla därefter, så jag reagerar liksom inte alls. Jag bara rusar på. Pang! Tjong! sa det när jag krockade med en horisontellt liggande aluminiumstolpe. Ja, det var väl nån sorts staket runt den där parkeringen. I huvudhöjd. Rakt över pannan. Tjonget och klonget fortplantades genom huvudet och ner genom tänderna och käkarna för att ganska snabbt ebba ut. Chocken som följde handlade till tio procent om smärta och till nittio procent om skam och förnedring.
        Vad som sedan följer är: vi går till bilen, vi hämtar Jasmin hos en kompis och skjutsar hem henne till Mirjam. Jag passar på att spegla mig i hallen och ser att min panna är intakt, men att näsryggen är svullen och grönblå med ett rött sår. Smällen över näsan måste ha varit så hård att jag blev omedelbart bedövad. Nåja, vi kör tillbaka in till stan där Ronnie och vår andra kompis väntar på oss på en krog. Jag sätter mig bredvid Ronnie som är fullt upptagen av en burgare och frågar honom om han ser något med mitt ansikte. Han studerar mig noggrannt och skakar på huvudet. Nej, inget ovanligt alls. Jag ber honom titta igen och han kommer fram till samma svar. Jag ser ut som vanligt.
       Skadan var alltså inte värre än att jag överlevde ett par timmar på krogen med endast ett lätt tryck över pannan som knappt ens kvalar in som smärta. Nu vet jag bara inte vad som bekymrar mig mest. Att min man sedan tjugo år tycks så ointresserad av mitt fagra ansikte att en blåsvullen näsa passerar obemärkt eller att jag har en sådan träskalle att närkontakt med ett järnrör inte tycks göra någon skada.
       Men dummare är jag ju inte än att jag ser till att dra nytta av incidenten, och eftersom jag vet att jag kan uppfattas som ordningsam på gränsen till moralistisk och snobbig, tänker jag att min image skulle må bra av att ruggas lite i kanterna. Så om någon undrar varifrån jag fått min brottarnäsa är svaret kort och koncist: Jag var på krogen i fredags.
 
Och hur mår jag idag då? Jo tack, min vanligtvis knöliga näsrygg är lite större och bredare än vanligt och pannan ömmar lite, så jag kommer att utnyttja situationen till max och vara konvalecent hela helgen.
Ps. Eventuella gåvor av blommor eller choklad levereras till Lingonstigen 40, 2 trappor. Ds.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela