Ord och bild

Publicerad 2016-07-31 22:37:00 i Allmänt,

Ikväll är jag stolt. Jag är stolt över de sexton deltagarna på vårt Ord och bild-läger som med glatt humör och äkta kamratskap har jobbat ihop med drama, dans, bildskapande och språk. Tänk så modigt av de två tjejer som nyligen kommit till Sverige och inte kan mer än enstaka ord på svenska. Jag är mäkta stolt över de fina ledarna som så proffsigt undervisat barnen. Tänk att tre av de själva varit med som deltager på Ord och bild för ett tiotal år sedan. Nu är de yrkesmänniskor. Och faktiskt så är jag stolt över mig själv - mest för att jag lyckats utfodra över tjugo personer utan en enda överkokad panna ... Fast hur kan det vara svårt att laga mat när alla äter med god aptit?
     Utöver det är jag tacksam för alla som frivilligt hjälp till med bakning, städning, disk och annat praktiskt. Till exempel han som hjälpte mig att få fram bilnyckeln som jag tappade in under en trappa på asylboendet under ett ärende dit.
     Kultur är roligt. Kulturläger är superroligt. Kulturläger i Överkalix är bäst.
     Ikväll är jag trött också. Jobbet är inte slut än, för nu ska allt redovisas till finansiärerna och diverse ersättningar ska betalas ut. Men det tar vi en annan dag.
     Och ja, jag antar att vi kör nästa år igen ...Kanske är det till och med då jag gör slag i saken och ordnar ett vuxenläger också. I så fall anmäler jag mig själv!
 
(Hoppas kunna bjuda på lite foton när jag lyckats få in några i min dator.)
    

Mörkrets hjärta 2

Publicerad 2016-07-21 22:52:14 i Allmänt,

Nu är det så här att du innan du fortsätter läsa den här texten så måste du gå till sökrutan och skriva in ordet "klädvårdsrulle", så kommer du att hitta ett inlägg från långt tillbaka som handlar om mina favoritord.
 
Såja, har du läst? Okej, då kan du gå vidare här.
 
Det är ju rackarns förargligt när man avslöjar sig själv med en fördom, men samtidigt upplivande när världen visar sig vara annorlunda än man hade föreställningar om. Eftersom du nyss läst den andra bloggen vet du att jag bland annat tog upp fenomenet klädvårdsrulle.
     Vid ett tillfälle provade jag ett par byxor på den eminenta butiken Engströms i Överkalix. Det var närmare bestämt ett par svarta byxor. När jag hade dem på mig konstaterade jag att de var i ett sådant material att de lätt drog till sig lite ludd och sådant och ägaren konstaterade å sin sida att nej, det var nog inga byxor för mig eftersom hon inte kunde tänka sig att jag är typen som regelbundet och vid behov rollar mina byxor. (Inte så att jag ser ut som någon slashas, men om man har handlat i samma butik i trettio års tid så är man lite hej och du med personalen och de vet liksom vem man är.)
     Självklart äger jag klädvårdsrullar eftersom de ibland är nödvändiga, si så där tre gånger per år.
     Men det var ju det där med fördomarna. Det uppdagades nämligen härom dagen att en person i familjen - bland underkläder, jeans, t-shirts, tandborse, deodorant och annat som behövs när man reser bort - även packar ner en klädvårdsrulle. Ska vi leka gissningslek eller ska jag säga det rakt ut? Nej, det är inte min man. Det är ingen av döttrarna. Det är vår extra-son, alltså en artonåring av manligt kön. En av de som jag med självklarhet påstod vara den grupp av individer som stod längst ifrån fenomenet i fråga. Inte bara äger han en egen klädvårdsrulle, den är dessutom nästan slut. Han har använt fem meter klädvårdsrulle.
     Rätt åt dig, Lina!
     Eller vänta nu ... Kan vi kanske rota lite i kultur och historia och finna någon förklaring? Finns det inte ....? Är det inte ...? Är han inte ...? Ja, men: sapeurerna! Där har vi det. Puh, jag andas ut och världen som nyss var i gungning stillar sig sakta och solen går fortfarande upp i öster.
     I Kongo finns ju de extrema modefixerade sapeurerna - vilka förtjänar ett eget blogginlägg - och med bestämdhet kan jag säga att Papa Wemba nämndes när jag och tonåringen satt på altanen och småpratade för bara några kvällar sedan. (Krävs här ett förtydligande att vår extrason är kongoles?) Om jag inte var så försiktig med att framstå som fördomsfull skulle jag kunna påstå att kongoleser i allmänhet är lite fåfänga. Välstruket, väldoftande, välansat om man ska känna sig presentabel. Jag påstår alltså inte att det är så, jag bara säger att det eventuellt skulle kunna finnas ett korn av sanning i att kongoleser är modemedvetna.
     Det jag påstår är däremot att det finns ett samband mellan de extravaganta sapeurerna och en viss ung mans klädvårdsrulle.
     Och varför i hela friden heter det här inlägget Mörkrets hjärta? Är det ett misstag? Nej, bevars det är bara för att testa om mina texter gör något som helst intryck på dig som läsare. För två månader sedan skrev jag om Joseph Conrad och hans bok Mörkrets hjärta som utspelar sig längs Kongofloden. Och om det nu  inte varit för belgarnas kolonisering och allt som följde på det, inklusive självständigheten och inbördeskrigen, så hade nog aldrig sapeurkulturen uppstått och min extrason hade inte varit innehavare av en ytterst ocool klädvårdsprodukt.
    
      
    

Mr Right

Publicerad 2016-07-09 14:31:43 i Allmänt,

 
Titta på bilden och fundera över vad det är du tycker att du ser. När du har gjort det kan jag berätta att det är en bild av kärlek.
     Den till synes vita bakgrunden är i själva verket en gul tältduk, och utanför tältduken piskar regnet ner. Tältpinnarna är nerslagna på kalfjället någonstans en fyrtiofem minuters helikopterfärd från Kurravaara utanför Kiruna. Det finns ingen mobilmottagning och närmaste utpost av civilisation är en fiskecamp en mils promenad över fjället. Min klädsel är en följd av att i princip alla mina ombyten är blöta.
     Du kan nu studera mitt ansiktsuttryck och notera hur man kan se ut stunden efter ett lindrigt anfall av dödsångest.
     Familjens naturvistelser har en tendens att sluta i någon form av nederlag för mamman - alltså jag. Allra mest är jag rädd för att tvingas vara blöt och frusen. Just det här äventyret visade sig vara precis lite mer än vad mina nerver klarade av och jag misslyckades totalt med att visa mina barn att jag är en förälder att lita på och bli omhändertagen av.
     Jag, min man och döttrarna på fem och tolv år har för ett par timmar sedan blivit avsläppta från helikoptern och med gemensamma krafter - mest min mans dock - lyckats få upp tältet. Det är naturligtvis inte bara jag som är genomblöt. Vätan har till och med gått igenom minstingens dubbla regnjackor. Det är ganska precis två dygn tills helikoptern kommer tillbaka - i bästa fall. Vi måste ha med i beräkningen att vädret kan försämras så att de inte kan komma på utlovad tid. På mobilen står det "endast nödsamtal", men man kan ju inte testa bara för att se om det funkar utifall att ...
     Du är kanske en av de som skulle ha tagit situationen med ro och tänkt att även om det är en lite besvärligt så är det inte mer än man klarar av. Vi har trots allt ett tält, torra sovsäckar och mat. Själv har jag väldigt svårt att behålla något som helst lugn, och jag är arg både på min man och på mig själv. På honom eftersom det är han som drivit igenom sommarens familjesemester i fjällen och på mig själv eftersom jag trots bättre vetande gått med på projektet.
     Så, hur fortlöpte våra 48 timmar? Eftersom du kan läsa det här förstår du att vi återvände hem helskinnade. Det regnade ungefär tre fjärdedelar av tiden och blåste mest hela tiden. När det blev uppehåll skyndade vi oss ut för att torka våra fuktiga kläder. Vi fiskade, grillade korv och gick korta promenader. När det regnade spelade vi Yatzy och Uno, läste och åt. Och väntade.
     När det till sist var dags att riva lägret - i spöregn - visade våra mobiler olika tider och vi visste inte om det var 30 eller 90 minuter tills helikoptern skulle komma. Jag och flickorna satt under en presenning, medan regnet trängde in genom alla lager av kläder, och spanade och lyssnade. Minuterna tickade sakta. Vi hörde ett smattrande ljud av fjärran svischande propellrar och spanade förväntansfulla ut över sjön och bergskammarna. Ljudet försvann och modet sjönk. "Jag hör den, jag hör den!" utropade minstingen och plötsligt - som framkallad av vår gemensamma förtvivlan - manifesterade sig den blå räddaren bakom kullen och vi rusade jublande upp.
     Och det där med kärleken, då? Ja, Ronnie ville åka till fjällen så vi åkte till fjällen. Lina frös så Ronnie lånade henne sin tröja. Ronnie ville tälta mitt ute i ingenstans så vi tältade. Lina tappade lugnet och Ronnie behöll det. Tolvåringen sa: "Det blir roligt efteråt". Femåringen tycket det var roligt hela tiden.
     Har du förresten tänkt på hur många saker som kommer i par om höger och vänster. Till och med sovsäckar. Så är min märkt med ett L för left och Ronnies med ett R för right. Vi drar ganska ofta åt olika håll, men i slutänden verkar min man ändå vara Mr Right.
 
Torkning av regnbyxor pågår.
"Jag skulle kunna bo i tält".
Familjesemester. Men nästa gång väljer jag ...
 
 
 
 
 

Fred och ofred

Publicerad 2016-07-03 09:42:41 i Allmänt,

 
Polisen sa: Vi gör vad vi kan, men det räcker sällan.
Feministen sa: Tyvärr, vi är upptagna med att gräla sinsemellan om delad föräldraförsäkring.
Ultrafeministen sa: Männen är problemet och således är alla män skyldiga.
Barnet sa: Om nån försöker locka mig med godis ska jag Springa, Skrika och Larma.
Festivalbesökaren sa: Det känns olustigt.
Festivalarrangören sa: Vi beklagar det inträffade.
Idealisten sa: Vi måste satsa mer på ungdomsgårdar.
Nostalgikern sa: Förr vågade man lita på folk.
Moralisten sa: Unga kvinnor ska vara hemma och hålla på sig.
Sexisten sa: Det är de korta kjolarnas eget fel.
Förnekaren sa: Media skriver bara om det för att sälja lösnummer.
Misogynen sa: Det så kallade offret hittar på.
Antifeministen sa: Sluta fokusera på det kvinnliga könet.
Flickan sa: Jag är rädd mest hela tiden.
Antirasisten sa: Det finns inga kulturella skillnader i relationen mellan könen.
Rasisten sa: Så beter sig inte svenska män.
Jihadisten sa: Vi ska våldta alla flickor, era kristna svin.
Mansgrisen sa: Grabbar är grabbar.
Statistikern sa: De höga siffrorna för sexbrott i Sverige beror på att vi är bra på att föra statistik.
Vänstern sa: Det är synd om arga, unga män i utanförskap.
Högern sa: Höj straffen.
Vänsterfascisten sa: Det är mest synd om mig för jag våldtas varje dag av etablissemanget.
Högerfascisten sa: Utvisa dem allihop.
Zara Larsson sa: Du förtjänar att brinna i helvetet.
Liberalen sa: Nja, det var inte exakt det vi menade med sexuell frihet.
Svensson sa: Det är en känslig fråga, så jag väljer att inte ta ställning.
Kvinnan sa: Jag är rädd mest hela tiden.
Sociala medier sa: På semestern orkar jag bara bry mig om solnedgångar och senaste grilltrenderna.
Statsministern sa: Vi ska komma ihåg, att Sverige är att bra land att leva i.
Domstolen sa: Det kan inte ställas utom rimligt tvivel så vi väljer att frikänna.
Polischefen sa: Jag har en plan.
 
 

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela