Mitt så kallade liv

Publicerad 2016-09-24 19:54:00 i Allmänt,

Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om säsongens manusförfattare hittills. Det känns som om produktionsteamet har velat skruva upp tempot och tillföra större dramatiska kurvor, ställa huvudkaraktären inför dilemman och oväntade situationer. Det kan vara det sista försöket att se om tittarsiffrorna, eller snarare följarsiffrorna, går att vända uppåt eller om det i själva verket är dags att lägga ner denna vardagsnära långkörare. Kanske är beslutet redan fattat, och den nyanställde manusförfattarens uppgift är att se till att projektet avslutas värdigt i en någorlunda fängslande sista säsong. Om så är fallet vet de trogna fansen antagligen redan när sista avsnittet kommer att sändas. Efter det vet jag inte vad som händer. Om man bara hamnar i TV4 guld eller SVTs Öppet arkiv, eller om man får någon ny liten biroll i en annan mer reklamsäljande produktion. En möjlighet är att karaktären får leva vidare i en spin-off-serie, men med betydligt mindre plats i manuset. Kruxet är ju dock att man inte vet om man redan är en bifigur, och att det bara är hybris som gör att man tror sig vara affischnamnet. (Det är en aning pinsamt att tänka på att det skulle förhålla sig så.)
       Genom att snabbspola sig igenom tidigare säsonger kan man hitta en mängd olika trådar som skulle kunna plockas upp för att låta utmynna i en slutscen av antingen nostalgisk, inspirerande eller ödesmättad känsla.
Om jag bara helt spontant drar några alternativ hur hatten skulle den finala avsnittstiteln kunna vara:
      Genombrottet Efter många säsonger av upp- och nergångar för den lidande och kämpande författaren skriver hon under några veckors glödande inspiration en utlämnande och experimentell roman som slår ner som en explosion i ett trött litteratursverige och hon hyllas som den nya generationens ... typ Virginia Wolf. Slutscen: när huvudkaraktären tar emot en prestigefylld utmärkelse inför ett jublande publikhav.
      Sammanbrottet Det kan hända den bäste. Det börjar med sömnsvårigheter och pillerknaprande, följs upp av utmattningssyndrom och toppas med att traumatiska upplevelser från det förflutna kommer ikapp. Ett hopklipp av de värsta stunderna i livet visas som ett misärpotpurri och alla förstår att the bottom is nådd och den enda vägen framåt är timvis med terapi. Slutscen: Ett vitt rum, vita kläder, en kvinna med utsläppt gråstrimmigt hår hopkrupen mot väggen i en säng med vita lakan.
      Brottet En serie ytterst slumpmässiga händelser och sammanträffanden i kombination med oturliga missförstånd gör att den medelålders gifta kvinnan tillika medelklassmamman blir inblandad i en brottshärva. Efter en actionfylld polisrazzia pekar viss bevisning mot att hon har kopplingar till den under världen och är inblandad i omfattande narkotikahandel. Slutscen: när mannen och barnen från sin ytterdörr ser henne föras bort i handfängsel.
     Uppbrottet En undantryckt längtan ut i världen och en uppgörelse med det så kallade ekorrhjulet gör att familjen säljer alla sina ägodelar, säger upp sig från sina jobb och planerar för ett helt nytt liv på andra sidan jordklotet. Slutscen: när familjen med förväntasfullt, leende och befriade ansiktssuttryck kliver nerför flygplanstrappan med den afrikanska solnedgången i bakgrunden.
     Trendbrottet Den medelålderskrisande huvudkaraktären kommer till insikt att hon varken vill vara löneslav i en oinspirerande och kontrollerande organisation eller sälja sig till högst betalande som kulturarbetare med prestationsångest. Istället använder hon alla besparingar, till det sista öret, till att öppna en vintagebutik och kombinerad syateljé. Slutscen: när hon i tjusig frisyr med läppstift och välskräddad klänning slår upp dörrarna till den personliga och samtidigt stilrena butiken där kunderna köpsugna köar utanför dörren.
     Tillskottet Helt oväntat, visar sig övergångsåldern överraska med en såväl oplanerad som i det närmaste mirakulös graviditet. Istället för att börja med seriöst pensionssparande används det ekonomiska överskottet till inköp av spjälsäng, barnvagn, sparkbyxor i storlek 50 och en amningspump, bland annat. Slutscen: en operationssal där den nyblivna mamman med grön pappersmössa på huvudet och plufsigt, halvdrogat ansikte lyckligt leende får lägga sin skrikande baby mot bröstet.
 
Att få sin serie nedlagd är för övrigt inget att deppa över - alla riktigt bra kvalitetsserier lägger ner innan de är uttjatade och urvattnade. Se istället på dig själv som Downton Abbey, Girls eller Drömmarnas tid. Och betänk att Mitt så kallade liv med Clare Danes och Jared Leto lades ner på grund av tittarsiffrorna. Det om nåt är skandal, övrigt går att leva med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela