Växa ikapp

Publicerad 2017-02-25 19:29:00 i Allmänt,

Egentligen borde jag börja med att be om ursäkt. Till alla de elever jag hade under mitt första år som lärarvikarie när jag gjorde de flesta av mina största misstag. Jag var 23 år och hade tagit studieuppehåll, och med mina 158 cm var jag kortare än de flesta av mina elever och med ett ansikte som alltid sett några år yngre ut än jag är var det inte direkt pondus jag utstrålade. Det hände att besökare tittade in i klassrummet och frågade: "Är det ingen lärare här?".
     Men jag var ambitiös och hade redan då en klar uppfattning om att det var lärarens ansvar att som ledare se till att det var studiero i klassrummet. Det hade kanske varit en aningens enklare om det inte var så att de fast anställda lärarna redan hade tingat de "bra" grupperna och lämnat de lite ... eh ... svårare ... till den oerfarne vikarien - alltså jag. Så jag fick 7B och 9A och en språkvalsgrupp i 8:an med tjugotre pojkar. Så här i backspegeln kan jag väl säga att det var tur att jag inte förstod bättre.
     Jag och de fjortonåriga killarna i 8A och 8B hade till exempel olika uppfattningar om vad språkvalslektionerna skulle gå ut på. Jag tyckte att jag skulle undervisa dem i engelska och de tyckte att vi skulle chilla. En gång sa jag irriterat och nedlåtande till eleverna att om de inte skärpte sig i skolan skulle det sluta med att de fick bli sopåkare. Det hade kanske inte varit så dumt om det nu inte varit så att en av grabbarnas pappa jobbade på sopbilen. Så här tjugo år senare får jag be Erik om ursäkt. Din pappa är en hyvens och hederlig karl, och även sopåkare är ett arbete. Jag sa nedrigare och knasigare saker än det också, av stress och maktlöshet, av okunskap och oerfarenhet. Mest av allt vill jag be om ursäkt till Danne för en elak sak jag sa och till John för den kränkning han blev utsatt för av en annan vuxen och som jag var för feg att sätta stopp för.
     Mitt första utvecklingssamtal hade jag med lintotten Mattis. Mina kollegor i arbetslaget tyckte att han var en lämplig adept för mig eftersom han var en skötsam grabb. Det har som gått bra för honom i fortsättningen också. Trebarnspappa med villa, volve och vovve. Jag vet inte jag, men någon gång under de här tjugo åren som gått så har lille Mattis blivit vuxen karl och hans dotter brukar komma och sova över hos min dotter, för han blev pappa till sitt andra barn när jag blev mamma till mitt andra barn.
     Och så har vi Emil i 7B. Vilka vilda fantasier jag än kunnat leka med läsåret 1997/1998 så skulle jag aldrig ha kunnat föreställa mig att han skulle bli sambo med min gamla klasskompis och barndomsvän. Tänk om jag hade sagt det till honom under hans första dagar på högstadiet: Du kommer att få en son med min kompis Malin. Jag hade kunnat visa ett foto också, så här ser din framtida kärlek ut. Tok heller!
     Fast han kanske inte hade tyckt det var lika osannolikt som jag, för det var visst så att en del av eleverna inte tyckte jag var så mycket äldre än de. Det är liksom större avstånd från tjugotre till tretton än från tretton till tjugotre. För ett antal år sedan fick jag följande upplysning av en av tjejerna i 9A, en av de seriösa och målmedvetna. Hon berättade för mig att den enda anledningen till att pojkarna i hennes klass bad mig förklara saker på vita tavlan var för att de skulle kunna titta på min rumpa. Och det var väl en jäkla tur att jag inte visste något om det på den tiden ... Jag var ju vuxen och de knappt nyblivna ungdomar.
     Nu är det väl annorlunda, när de är över trettio med skägg och små gubbmagar och allt, och jag helt skamlöst kan betrakta deras rumpor av den händelse jag skulle finna dem attraktiva.
     Men nu var det kanske så att en del av dem redan då hade erfarenheter åt det romantiska och erotiska hållet. I ett litet källarklassrum hade jag lektion i språkval svenska med den livliga, lite kvicksilveraktiga, fyrklövern John, Johan, Jocke och Jerry. En dag tog deras konversation en frivol inriktning då de började resonera om sex. Den spridda uppfattningen var att en av dem hade vissa erfarenheter på området som de andra inte på långa vägar var i närheten av. Fourth base, så att säga. Smått road av deras funderingar fick grammatikstencilerna ligga orörda på bänklocken och jag lät dem hållas. Inombords skrattande, men utåt visade jag bara ett stilla leende. Mer och mer fnissiga och fnittriga vågade en av dem till sist fråga den fjärde musketören hur det egentligen gick till, om det bara vara att ... ja, hm ... rent ordagrant sa han: "Är det bara att köra in den?" Utan att själv ha bett om uppdraget som erotiskt orakel svarade den femtonårige sexualupplysaren sina vetgiriga vänner - allvarligt och bestämt, utan att vare sig fnissa eller rodna:
     - Nej.
     Så var det med det. Det var inte bara att. Det krävs mer än så. Jag vet så klart inte om han verkligen hade de rätta praktiska erfarenheterna eller om han bara antog och svarade utifrån teoretiska kunskaper. Jag har aldrig frågat honom om hans intima debut. Men det var fint på något sätt. Att kompisarna ville veta, och att han svarade. Att sex är fnissigt och nervöst, men också seriöst. Jag hoppas de har burit det med sig alla fyra. Att det inte bara är att.
     Nu är de väl pappor allihop, till egna söner och döttrar, och en av dem har redan lämnat oss för gott.
     Och sådant där tänker jag på en dag som den här. På sådant som hände 1997 och sådant som händer 2017. När Jerry - samtidigt fjorton och trettiofyra år - sitter vid mitt köksbord och dricker kaffe och hans sexåring leker med min sexåring.
     Jag kan inte säga annat om mina första skolelever än att de liksom har vuxit ikapp mig. Och kanske gjorde jag inte bara mina största misstag under mitt första läsår, kanske gjorde jag en hel del rätt också. Antar jag.
    
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela