Alone, inte lonely ...

Publicerad 2017-01-29 11:12:07 i Allmänt,

Jag är inget särskilt socialt djur. Jag rör mig sällan i flock och ensamhet finns inte med på min lista över saker som skrämmer mig. Jag gör ibland sådana suspekta saker som att gå på teater eller konsert utan sällskap. Om lusten faller på köper jag en biljett och går dit. Och om det är paus står jag och hänger någonstans eller sätter mig på en stol och väntar. Jag har ingen att prata med och världen går inte under, det är bara lite långtråkigt.
       Den här underliga människan som är jag gör en massa saker utan sällskap.
       Idag var jag på körrepetition, även det en soloaktivitet, alltså att jag anmält mig och gått dit på egen hand. Eftersom vi övade i fyra timmar hade vi en liten lunchpaus mitt på dagen. Jag gick ut och köpte en macka och när jag kom tillbaka var det ganska knökfullt i köket, så jag gick in i sånglokalen och satte mig vid det stora bordet som står där inne. Det var jag, min macka och min tekopp. Varför trängas när man kan äta i lugn och ro? Nehej, så enkelt är det minsann inte.
       Först kom den första: "Oj, sitter du helt själv här inne?"
       Sen kom den andra: "Har du inga vänner, kom och sitt med oss"
       Sen kom den tredje: "Men sitter du alldeles ensam här?"
       Sen kom den fjärde ...
       Som om "ensam" skulle vara den stora skräcken. Att sitta ensam. På en föreläsning eller i ett lunchrum eller var än det må vara. Tillsammans är tryggast. Två och två eller tre och tre.
       Det är trevligt att gå på teater tillsammans med en vän, men det är fullt möjligt att göra på egen hand. Att äta lunch tillsammans med andra är trevligt ibland, och ibland föredrar jag mitt eget sällskap.
        Ibland är jag social, ibland är jag solitär. Om det är okej för mig så kanske det är okej för dig.
      
 
 

Tillfrisknande

Publicerad 2017-01-19 19:37:54 i Allmänt,

 
Efter att ha tillbringat i princip de arton första dagarna av 2017 under influensans förbannelse skådar jag åter ljuset och firar med att besöka såväl Röda korset som Myrorna. Mitt största bekymmer just nu är att jag inte riktigt har någonstans att ha alla mina snygga kläder, så jag överväger att skaffa mig ett riktigt jobb på en riktig arbetsplats med riktiga arbetskamrater. Återstår att se vad 2017 har att erbjuda, utöver influensa.
 
Det är väl inte så sofistikerat att tjata om pengar, men jag kan inte låta bli. Alla fem plagg nedan kostade tillsammans tvåhundratjugo kronor. Yes box, tvåa tvåa nolla. 220 kr!
 
Glitter?? När tusan har jag tänkt att jag ska ha glitterkläder? Nån som vill bjuda på fest?
          
 
 
Bilden gör verkligen inte dessa brallor rättvisa - de är sååå tjusiga! Riktigt hög midja som gör mina ben långa ...
En väst! Varför har jag inte ägt en väst tidigare? Så classy! Svarta vida byxor och svart figursnäv väst? Nån som vill bjuda på fest?
 
Älskar spets! Är nu stolt ägare till en manschesterkjol med spetsflikar. Kanske jag blir fredagsfin imorgon på mitt dramapedagogjobb.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela