I tid

Publicerad 2017-03-20 22:31:00 i Allmänt,

 
 
"Det är för sent", sa jag. "För sent för allt. Till och med att vända om."
      Jag sa det för inte allt för länge sedan, till en vän. Jag minns knappt vad vi pratade om, det var väl bara en sådan dag, när saker i allmänhet och livet i synnerhet kändes lite kämpigt.
      Det mesta i mitt liv har varit ganska oplanerat, jag gör inga femårsplaner och jag har sällan specifika mål att sträva mot. Jag tar saker lite som de kommer, är mer typen som gläntar på dörrar än sparkar upp dem.
     En gång satte jag emellertid upp ett villkor för mig själv. Jag sa att om jag inte fått barn innan jag var tjugotre så skulle jag inte ha några. Inte vet jag var en sådan idé kom ifrån, men på grund av, eller kanske tack vare, en krånglande kropp blev det inget barn förrän jag var tjugonio. Det var så klart inte för sent, och trettiosex var inte heller för sent.
     Någonstans måste den där idén om ålder och moderskap ha kommit ifrån och så underligt kan tiden leka med oss, att den till och med kan uträtta saker i dåtid. För tro det eller ej, men vid trettioåtta var det inte ens för sent för att få barn vid tjugotre.
     En dag i juni för några år sedan stod jag i en skolmatsal och pratade med en fjortonårig pojke som kommit på kant med sin syster som han då bodde hos.
     "Du kanske ska komma och bo hos oss", hörde jag mig själv säga.
     Det var ett synnerligen oplanerat erbjudande, åtminstone från min sida. Huruvida universum ruvat på det en tid låter jag vara osagt.
     Så flyttade en tonåring in i vårt hus och jag fick mitt tredje barn, som också blev mitt äldsta. En grabb som föddes i Kongo Kinshasa en vecka efter att jag fyllt tjugotre.
     Mirjam och Jasmin (som skulle heta Aron om hon varit pojke) fick en bonusbror vars namn på svenska lyder Mose. En biblisk treklöver. Trots att min kropp först lät mig tro att jag inte skulle bli mamma alls, så visade det sig att det blev precis som jag bestämt från början. Bara på ett lite annat sätt.  
     Ibland kan det var för sent att vända om, men det är sällan för sent att komma ikapp.
    
    

Kommentarer

Postat av: Kristina Sjögren

Publicerad 2017-03-22 15:20:24

Vilken fin krönika! Man blir tårögd av lycka att det finns mänskor som du.

Svar: Tack så mycket, vad fint sagt
Lina Stoltz

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Stoltz

Född 1974. Bor i Luleå. Har sedan debuten 1998 skrivit sju böcker, främst för barn och ungdom. Fick i november 2012 NLLs utvecklingsstipendium för konst och kultur, Rubus Arcticus. Fick samma år Överkalix kommuns kulturstipendium. Böcker: Quenas konung, Minna och Mirakelmannen, När inte ens lärarna vet, Kalevala berättad för alla åldrar, Vilma ska till dagis/Vilma lähtee taakikseen, Imorgon är allt som vanligt. Du föll och jag för dig

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela